Som vanligt är det oförskämt kallt på vintern, detta är inget som hindrar mig ifrån att kämpa mig till Harry B James för att se om trashmetalbandet Confess kan värma mina frusna lemmar.
Det är fredag och HBJ är fullt av fulla människor. Jag slår mig ner i väntan på lite action.
Redan innan bandet börjar spela så är det en redig skara som intagit golvet framför scenen, aldrig har det varit så paradoxalt att se publiken innan en spelning, they walk the walk and they talk the talk men känns fortfarande fruktansvärt malplacerad. Jag hinner inte begrunda detta fenomen speciellt länge, plötsligt slutar musiken, en virvelvind av arrogans, eyeliner och hårspray river genom lokalen och stannar slutligen på scen. Confess har anlänt.
Confess börjar spelningen med, Relationshit och följer upp med Scream. Redan under låt två tar gitarrist Blomman ett jättekliv ut på bordet bredvid scen, gälla kvinnoskrik överröstar för en stund musiken, här sparar vi inte på krutet.
Bandet interagerar fint emellan sig och gör ett ypperligt jobb med att få med sig publiken som de, är en lika stor del av showen. Atmosfären på HBJ denna afton är snuskigt taggad.
En bit in i spelningen är det packat med folk vid scen, åskådarna närmast scen blir tvingade att röra sig i symbios. Sekundvis slås jag av en arenakänsla, detta är utmattande bra.
Trummis Samael har hunnit få av sig tröjan i tid till att bandet börjar spela den gamla Gyllene tider dängan, Flickorna på TV 2. Både män och kvinnor runtom i rummet dansar sig närmre scenen. Ja, vad säger man? Uppenbarligen funkar alla låtar med en touch av metal.
– ÄR NI MED IKVÄLL?
Vrålas till publiken. Öronbedövande är enda sättet att beskriva vad som fyller lokalen, skrik övergår i publikens välvilja att sjunga med i låten. Det är ju i sanningens namn mer högljutt än vackert. Personligen överlämnar jag sjungandet till sångare John Elliot.
Samael bankar så hårt på sina trummor (ackompanjerad av Lucky på bas) att jag ofrivilligt studsar när jag anstränger mig för att stå still.
Blomman tar kvällens andra ärovarv i publiken och kvinnorna skriker. Mer groupieattraktivt band får man leta efter. Två brudar bjuds upp på scen och en ölsvepar tävling mellan dessa två tar form. Alla spelningar blir bättre då öl finns på scen, odefinerbart varför.
Grabbarna i Confess utstrålar rock n roll och bättre tider. Om ni får chansen att se dessa hårsprayade, eyelinerknarkande trashrockare, ta den. I know I would.
Bäst: Publikkontakten
Sämst: Av och till utstrålade bandet en smula arrogans.
Betyg: 8,5/10
Setlist:
Relationshit
Scream
Pay before I go
Flickorna på TV 2
Uproar
Setting sails
Lights out
Get wasted
Awake
