Metal Blade Records
Släpps den 16 mars
Dessa Trollhättegrabbar har manglat på sedan början av 90-talet. Bandnamns-, medlems- och stilbyten till trots är det ändå death metal som stått på agendan i snart 30 år. Experimentlustan i att utforska andra genrer har dock alltid funnits där. Detta utvecklingsarbete befästs nu definitivt när deras tionde album dimper ner.
Att skivan inleds med cello och black metal-gitarrer i valstakt visar tidigt åt vilket håll det barkar. Öppningsspåret Destroyed By Madness innehåller utöver det även blast beats och avrundas med kängpunk. Det eklektiska låtsnickeriet fortsätter i World War Machine där lyssnaren bjuds på ett gitarrsolo som andas Iron Maiden. Albumets tio spår klockar in på dryga tre kvart och är imponerande snillrikt komponerade. Necrohammer innehåller bland annat ett trummellanspel som återigen doftar D-taktspunk. Mitt i all härlig geggamoja hörs sedvanlig growl från Johan Lindstrand. Hans stämband får dock vila i den instrumentala Where My Grave Shall Stand. Här serveras vi istället en vacker gitarrslinga, som säkert legat i bandets byrålåda ett tag, i väntan på att platsa på en skiva som är otrogen death metal. Produktionen är brutal och maffig, inte helt olik albumomslagets svallvåg av förvridna ansikten. Det är kompromisslöst dödspunkparty nästan rakt igenom.
Att mjölka ur det sista och leva på gamla meriter parallellt med stigande ålder är inget för dessa herrar. Deras främsta merit är deras senaste skiva. Plattan bär på en ungdomlig lekfullhet som äntligen släppts ur tonårsnormens ängsliga grepp och förväntningar på hur man ska bete sig. The Crown går på knock. De står som segrare på extremmetalscenen, krönta med deras egen törnekrona.
Betyg: 9/10
Spår:
1. Destroyed By Madness
2. Iron Crown
3. In The Name Of Death
4. We Avenge!
5. Cobra Speed Venom
6. World War Machine
7. Necrohammer
8. Rise In Blood
9. Where My Grave Shall Stand
10. The Sign Of The Scythe
Medlemmar:
Johan Lindstrand – sång
Magnus Olsfelt – bas
Marko Tervonen – gitarr
Robin Sörqvist – gitarr, bakgrundssång
Henrik Axelsson – trummor
