Cha Cha bloggen! *Amandavardet-M*
Prolog.
En mörk höstkväll där man anade minusgrader, vinden blåste små isiga regndroppar från alla håll så att inte ens bra kläder räckte till, snoret rann och döda kaninungar låg längs parkvägarna, kvinnors och barns klagan hördes över staden. Digerdöden hade samhället i ett järngrepp och jag hade inte ätit på två veckor. Just i detta då föddes mediahoran Dave.
(Det var egentligen en solig kväll i mars, jag hade ätit god mat och inte många vilda kaninungar föds på hösten.)
Thomas Mead kastade in mig i ormgruppen så att jag att med lite för gäll röst och utan fler instruktioner än ”prata mycket, snabbt och om CrankItUp” frågade ut folk och fä på The.Blacklist om hur mycket de älskade CrankItUp.se. The.Blacklist anordnade realesefest för Electric Boys skiva ”And Them Boys Done Swang”. Marcus Rubin fick äran att intervjua bandet. Se film och observera en något generad Dave på Marie Leveau.
Torsdagen den 7e mars besökte jag igen The.Blacklist med höga förväntningar om att Warrior Soul skulle rocka Daves rumpa. Det slutade i att gitarristen Janne Jarvis hotade bartendern och betedde sig som ett svin, sångaren Kory Clarke stod på scenen och kallade oss alla för fittor, uttalade sig om att hela Sverige är skit och att all Arlandapersonal är citat: ”Machinegunwearing homosexuals who fucks camels”. Bandet tyckte inte att den publik som var där var värd extranummer. Både ansvarig på Marie Leveau och för The.Blacklist punktmarkerade Jarvis efter att han hotat bartendern tills efter spelningen då bandet låste in sig i ett rum. Nämnda Janne Jarvis blev utmålad som offer på internet -09. Vänner till Janne postade en egen historia om en händelse på diverse bloggar där man uppmanade ”alla” att sluta gå till Pub Anchor nu när vakterna hade så brutalt hoppat på den oskyldige sångaren i Hate Gallery(Jarvis). Intressant för Dave att se ett mönster i beteendet hos Janne Jarvis.
Upplevelsen på Harry B James med VAIN och Siphon Fuel skrev jag en recension om här
Den publicerade recensionen av Sideburn live på Pub Anchor var lite väl grinig så den länkar jag inte till. Dock tycker jag att man borde kolla upp DeathDestruction som fyllespontant samma kväll hoppade in på Anchor och spelade tre låtar. Trots att publiken var torrare än fnöske öste DD bra och man får inte missa låten ”Crank It Up” eller när de spelar på både Getaway och Metaltown.
Vidare var jag den 17e april närvarande på Debaser för ett showcase. Söndag, ingen åldersgräns och AYAM Music Group arrangerade så att fem osignade metal/hardcore/metalcore/screamo-band fick visa upp sig. Nämnvärt är Ascend. Bandets sångare Robert Bengtsson är fenomenal, likt M. Shadows i Avenged Sevenfold får han användandet av sin enorma röst att se enkelt ut, han ser ut att lalla runt lite på scen. Han kör mitt i set en akustisk låt och alla heterosexuella män i publiken snörper på munnen likt mormor gjorde när Dave var ung. Sista bandet för kvällen, SAREA, hade nästan tom lokal och bandet själva som förutsättning för en bra spelning och mina öron var trötta och sura på mig på grund av överdosen metalcore av skiftande kvalitet. SAREA gjorde det väldigt bra, jag anser att det var lite för mycket även för att vara ett melodiskt heavy metal/metalcore band men en bra spelning är en bra spelning.
Den 22a april var jag på Kafé 44 och spanade in M.A.N och Raunchy:
Efter europaturnén ”Treat Over Europe Tour” med Treat Signal är M.A.N helt N’Sync, och då menar jag att det är tightare än Jane Fondas rumpa anno 1982. En helt jämn vägg står längs scenkanten. Musikerna från Göteborg spelar en industriell metalcore på ett nytt sätt (Ja, jag vet att det har ifrågasatts som ”nytt”) på skivan ”Massive Tone System”. Tidigare medlemmen och gitarristen har byggt gitarrer på vilka bandet istället för de vanliga 12, spelar 24 toner på en oktav. Svårt för oinvigda att höra mycket skillnad men det ger ett annorlunda sound. Utöver att vara begåvad med en röst som klarar galant att växla emellan scream-delen och skönsången är Tony JJ en så kallad karismatisk frontfigur.
Raunchy ger intrycket från första början att det är dryga danskar som står på scenen. Sångaren står i smutsiga kakikortbyxor och en osnygg jeansskjorta och flinar drygt åt de få hängivna fans som står i publiken med ett ”How do you like my shorts?”. Band som inte har kontroll över sin bokare borde inte låta det gå ut över publiken att det inte finns alkoholtillstånd eller att det är en gles skara människor som dyker upp. M.A.N. har precis gjort en strålande spelning på samma Kafé 44 utan alkohol och med ganska lite folk denna torsdag. Utöver scream-o:t som står i shorts har de en fet snubbe på ”clean sång”. Det finns inget rent i hans röst. Att han hånleende står och klinkar lite på sin synthesizer (menad skymf i att inte kalla det keyboard) men inte kan sjunga på engelska utan det låter som att han sjunger på danska gör inte saken bättre. Den enda gången som jag inte känner hur det osar ilska ur öronen är när danskarna spelar ”Watch Out” från skivan ”Confusion Bay” som de släppte 2004. Så länge sedan var det alltså sedan de var bra…
Fredagen veckan efter det åkte jag till Örebro, Club Virus för att se Pray For Locust. Dessvärre tyckte jag att publiken, iklädda rutiga skjortor till 95%, var överförfriskade till den grad att en utav dem bajsade på sig vilket förstörde mer än att göra det till ett ösigt uppträdande. Helt ärligt. Säg jag svär! Sångaren Tintin Andersen har en förbluffande varierad sångröst där han kan växla emellan hest skrika, sjunga cleant med ömhet och han kan dessutom använda sig av Zack De La Rocha’s (Rage Against The Machine) röst! Bäst är ”Hang a Traitor”. Det ska bli roligt att se dem utomhus på Getaway i sommar där eventuella fulla byxor inte stör mitt känsliga luktsinne.
Det blir en lång rad av saker att skriva ner nu inledningsvis vilket inte är hur jag har tänkt mig att den här sektion av CrankItUp, som nu är bara min, fortsättningsvis kommer att utformas eller uppfattas.
Sist men inte minst var jag på Garage i Märsta söndagen den 24e april och upplevde Entombed! Första gången jag såg Entombed live var på Kungliga Operan tillsammans med Kungliga Baletten i föreställningen Unreal Estate (-02) där Entombed spelade live och koreografin var gjord till dödsmetallen.
Det är självklart att LG och och bandet levererar. Rutinerade musiker, där tre av fem medlemmar har varvats med de flesta av Sveriges mesta metalsnubbar, som har nära på introducerat, utvecklat och förfinat hela Nordens death metal kan allt. Lite roligt är det att se skicklige Alex Hellid komma in för tidigt i refrängen till ”Chief Rebel Angel” trots att han måste ha spelat/körat den en miljon gånger. Men det är knappt märkbart och snabbt upphämtat. Jag kan inte låta bli att lite vuxet observera att den moshpit som kastar omkring varenda en som står mellan scenen och baren inte ens snuddar vid killen i rullstol längst fram till vänster om scenen, så sköter en van moshpitare sig. Brav-O! LG Petrov, den farlige och mäktige, går omkring med ett pojkaktigt, lyckligt leende och det kan bero på att han har roligt eller det oannonserade gästinhoppet som komma skall. Messiah Marcolin som kan vara doom metalens coolaste sångare (ex. Candlemass) kliver upp på scenen och Macolin tillsammans med LG gör Roky Ericksons’ ”Night Of The Vampire” och LG själv står och pekar på raggen som reser sig på hans armar. Det är en perfekt röstkombination som jag hoppas på kommer att upprepas och kanske t.o.m. kan bli ett större samarbete…? Kanske detta är något som man också kan se fram emot på Getaway där Entombed spelar i sommar?
Nu har jag försökt sammanfatta de senaste tre veckorna fyllda av en del musik. Nerkortat så gott det går och helt utan skandaler, sex-chocker och sprit. Jag sparar allt det för att försöka hålla kvar någon eventuell läsare och dessutom sparar jag på en smaskig intervju med D-A-D från Rockklassikerkryssningen den 28e april!
Nu är det dags för sprit- och Tetristurnering! Det är INTE metal att ha en solbränna innan festivalsommaren har startat!
Syrligheter, skäll och spydigheter skickas till trorduat.tjagb.ryrmig@crankitup.se! Beröm, mutor och rena smörerier skickas till Dave på anna.bertram@crankitup.se…
Puss!
Dave
