2011-11-19.
Ikväll är det dags för Deathembers efterlängtade releasefest på Copperfields i Stockholm.
Bandets färska EP A Thousand Flatlines släpps samma kväll och för att fira detta bjuder de på en spelning tillsammans med två supportband i form av This Is Not A Game of Who The Fuck Are You (förkortas TINAGOWTFAY) och Spectra. På plats säljs den nya EPn och lite t-shirts till ett förmånligt pris för att fira släppet. Men de flesta är ju här för att se banden, så nu hoppar vi till det tycker jag!
Första bandet till rakning är Spectra som lättast kan beskrivas som en hybrid mellan System of a Down och alldeles för mycket olagliga substanser som får en att se flygande rosa elefanter. Spelningen är ytterst underhållande och jag kommer på mig själv med att jag sitter och gapskrattar rakt ut åt deras fina framträdande.
Nu är det dags för TINAGOWTFAY att visa vad de går för med sin progressiva metalcore. Ikväll är vokalisten Samuel lite sjuk så bandet har tagit hjälp av en, för mig, okänd vokalist som ska hjälpa till med skriken där det behövs. Det visar sig vara ett väldigt dåligt val i och med att han tyvärr var väldigt dålig, och jag tror att Samuel hade klarat av att göra allt själv utan minsta problem. Men allt som allt så bjuder de på en bra och väldigt tight spelning. Jag har dock sett dem i mycket bättre form, men det är helt klart godkänt.
Kvällens höjdpunkt är nu kommen. Deathember går nu upp på scenen och folket flockas till dem som små barn till ett godisregn. De drar genast igång och det hela slår en i ansiktet som en väl inövad käftsmäll. Genast så sitter man där, precis som de flesta, och diggar musiken som framförs bättre än någonsin. Jag har sett dessa grabbar flera gånger förr, och det är alltid riktigt bra, men detta är nog deras bästa spelning hittills. Det är förmodligen deras mest underhållande spelning också med en kanske lite väl förfriskad Tobias Sandin på sång och lite väl mycket purjolök som flyger kors och tvärs. De bjuder på både gamla godingar och nya spårfrån A Thousand Flatlines.
De avslutar gott med den
gamla favoriten Define Hate, då de även passar på att bjuda upp lite vänner på scenen för att avsluta det hela med en riktig smäll. Jag är nöjd, precis som alla andra som är på plats. A job well done, Deathember! Fortsätter ni så som ni gjorde ikväll så spår jag stordåd för er. Väldigt imponerande, och tack för ikväll. Skål!
Bäst: Define Hate, med vänner.
Sämst: TINAGOWTFAYs extrasångare.
Betyg: 8/10
Recension: Ahmed Jelaca
Foto: Erica Ericsson
