Datum: 21 maj 2015
På grund av tidsbrist kunde tyvärr inte CrankItUp vara på plats när Bullettrain öppnade kvällen.
Degradead
Det är med en ruskig fart som Stockholmsbaserade Degradead intar scenen för att spela en riktig praktkonsert. Det är svårt att säga om det är frontmannen Mikael Sehlins enastående sånginsats eller gitarristen David Szücs oerhört lyckliga utstrålning som gör spelningen till vad den är. Vad jag dock saknar är entusiasm från publiken. Längst fram i havet av människor står det ett litet antal eldsjälar som hoppar och gormar i takt med musiken. Det märks dock att de flesta av lyssnarna är här för Epica och att Degradead endast är en filler i deras ögon. Detta till trots kämpar kvintetten på med oförminskad styrka samtidigt som jag frågar mig själv varför Degradead inte är större än de är.
Bäst: Dream
Sämst: Publiken
Betyg: 7,5/10
Setlist:
1. Human Nature
2. Wake The Storm
3. Broken
4. For Better Or Worse
5. Dream
6. The Monster Within
7. Burned
Epica
När någon nämner orden symfoni och metal i samma mening förs mina tankar alltid till nederländska Epica. I tretton år har deras förtrollande combo förfört lyssnare världen över. Den senaste skivan The Quantum Enigma (2014) blev en succé som har efterföljts av turnéer världen över. När bandet nu intar Göta Källare är luften tung av förväntan. Tyvärr faller lynnet då bandet till en början inte får till någonting.
Gruppen gör sin entré till introt Orginem för att sedan följa upp med The Second Stone där ett flertal brister uppenbarar sig. Sångerskan Simone Simons försöker konstant att hetta upp sin sång genom att leka med tajmingen på hennes toner, vilket endast leder till att hennes sång låter ganska otight. När hon använder sig av operasång och låter tonerna sväva ut låter hennes pipa perfekt, men detta täcker inte upp för hennes annars kassa sånginsats. Gitarristen Mark Jensen, som även står för bandets growlande bakgrundssång, verkar inte heller vara i toppform. Han har troligtvis glömt att värma upp eftersom att hans brölande låter rent av amatörmässigt då det saknas kraft och djup i tonerna. Under den första tredjedelen av setet plågas dessutom åhörarna av rundgång, dåligt mickade trummor och ett konstant sprakande bakgrundsljud som är oerhört irriterande.
Allt är däremot inte förlorat. Lagom till dess att Fools of Damnation bränns av har både Simons och Jensen ryckt upp sig och de flesta tekniska problemen blivit ordnade. Nu kan åhörarna äntligen börja njuta av bandets högklassiga musikalitet och fenomenala liveshow. Det är mycket liv på scen där musikernas hår nästan konstant kastas fram och tillbaka samtidigt som de löper omkring som durasellkaniner. Vid ett tillfälle ger Jensen mikrofonen till publiken och omber dem att dra lite skämt medan några tekniska problem reds ut. Det är ett fint publikfrieri som bidrar till att dra upp en spelning som till en början såg ut att hamna långt under förväntningarna.
Bäst: Cry For The Moon
Sämst: The Second Stone
Betyg: 7/10
Setlist:
1. The Second Stone
2. The Essence of Silence
3. Sensorium
4. Unleashed
5. Storm The Sorrow
6. Fools of Damnation
7. The Obsessive Devotion
8. Victims of Contingency
9. Cry For The Moon
10. The Phantom Agony
11. Sancta Terra
12. Unchain Utopia
13. Consign To Oblivion
