24/11- 2011
Jag minns så väl när jag för 10 år sedan började lyssna på Dia Psalma. Jag och min bästa vän satt bredvid varandra i samma datorstol (ja, vi var rätt små på den tiden) och sjöng för full hals med i låtarna. Efter deras 18 år långa karriär och mitt 10 år av lyssnande kändes det ganska logiskt att jag skulle befinna mig på det som var deras allra sista spelning.
De som fick det ärofyllda uppdraget att värma upp publiken inför kvällens stora spelning var de svenska banden Trash Amigos och Snakestorm. De lyckades uppenbarligen bra med detta uppdrag eftersom alla människor inne på Debaser Medis såg så glada ut när de hade spelat färdigt. Denna glädje berodde inte bara på ölen som flödade i lokalen. För att få besökarna på extra bra humör spelade de riktigt bra musik i barerna också. Jag behöver väl knappast påpeka att det var punk som dominerade bland musiken som strömmade ut ur högtalarna.
Området framför scenen var packat med allt från människor i jeansjacka med nitar och en tuppkam på huvudet till lite ”ordentligare” personer iförda skjorta och utan speciellt utmärkande frisyrer. Den blandade folkmassan hade i alla fall en sak gemensamt. De var där för att ta farväl av sitt kära Dia Psalma.
När klockan slog 22 öppnades äntligen de stora, röda draperierna och bandet uppenbarade sig på scenen. De möttes av ett enormt jubel och basisten Fredrik ”Ztikkan” Blomberg skriker glatt ”Okej Stockholm, är ni redo för Dia Psalmas sista spelning någonsin?!” i mikrofonen. Det verkade publiken vara med tanke på allt jubel och alla busvisslingar de gav som svar. Publiken var med redan från början men mysfaktorn och röjfaktorn blev båda två som högst när vi uppmanades att sjunga med i sista refrängen i Hon Får… Inte för att publiken egentligen behövde en uppmaning till detta. Det märktes tydligt att det var trogna fans på plats eftersom alla verkade kunna varenda låt utantill. Bandet hann knappt spela färdigt de sista tonerna av låten innan publiken började ropa ”Dia Psalma! Dia Psalma!” så högt de bara kunde. Bandet passade då på att njuta av publikens lilla kärleksförklaring medan de tog varsin klunk vatten.
Nästa låt kände publiken igen efter bara någon sekund. Tro Rätt Tro Fel var helt klart en av kvällens många höjdpunkter. Efter att ha sett hela publiken sträcka upp armarna i luften och sjunga med i låten påpekade bandet att vi var allt man kunde önska sig av den sista spelningen. Under Den Som Spar kom en tjej och en kille in på scenen och stagediveade rakt ut i publiken. De togs glatt emot och folket verkade tycka att det var roligt att killen var topless och att tjejen endast hade bh på sig på överkroppen.
Gitarristen Pontus Andersson berättade att de inte var riktigt nöjda med spelordningen och de bytte plats på Kalla Sinnen och Emelie. Vilket för övrigt också verkade vara två favoritlåtar hos åskådarna. När de spelade Sol Över Oss tog många upp tändare som lyste upp lokalen och bidrog till en extremt mysig stämning. När de sedan tackade för sig och gick av scenen var publiken mer förväntansfull än någonsin. De visste att de skulle få höra mer.
Mycket riktigt tog det inte lång tid innan bandet intog scenen igen. Trummisen Stefan ”Stipen” Carlsson fick hela publiken att klappa i takt till Vi Svartnar. Även denna låt var en av kvällens absoluta höjdpunkter och den lilla konstpausen innan de körde en sista refräng var som pricket över i:et, grädden på moset och allt vad man nu kan kalla det. De fortsatte sedan en stund till. Plötsligt meddelade sångaren att det börjar närma sig slutet. De körde Ack Högaste Himmel som ett avslut och när det var färdigt gick bandet fram och skakade hand med folket som stod vid scenkanten.
När de till slut gick av scenen var publiken fortfarande inte nöjda. Som tur var lyckades de med bedriften att ropa ut bandet på scenen en gång till! Lyckan var stor och stämningen på topp när de glatt kom ut igen. Gitarristen och basisten hade för tillfället bar överkropp. Det var ganska varmt i lokalen.
Som ett sista avslut på denna ösiga kväll körde de Bara Människor, Balladen Om Lilla Elsa och Luft. Innan Luft, som var allra sista låten, fick publiken ta emot en kärleksförklaring av Dia Psalma. ”Vi är så ödmjuka, det är underbart. Det är vi som älskar er och det har vi alltid gjort”. Publiken blev överlyckliga och killen som stod bredvid mig visade att han fick rysningar under Luft. Allsången överröstade nästan bandet under dessa låtar.
Eftersom detta faktiskt var tredje gången på mycket kort tid som jag har fått äran att njuta av Dia Psalmas musik framför scenen visste jag ungefär vad som väntade. Dock överträffade de mina förväntningar och jag var minst lika nöjd som resten av puliken när jag gick där ifrån. Detta var helt klart ett värdigt avslut på Dia Psalmas karriär. Vi kommer sakna er!
Setlist
Requiem
Alla älskar dig
Mamma
Hon Får…
Tro Rätt Tro Fel
Den Som Spar
Kalla Sinnen
Emelie
Grytfot
Gryningsvisa I D-Moll
Sol Över Oss
Vi Svartnar
Illusioner
Vad Har Du Kvar
Det Döende Barnet
Hundra Kilo Kärlek
Hon Kom Över Mon
Ack Högaste Himmel
Bara Människor
Balladen Om Lilla Elsa
Luft
Bäst: Att de spelade Balladen Om Lilla Elsa som publiken ropade efter.
Sämst: Att det verkligen var sista spelningen.
Betyg: 8/10
Annelie Tottie
Foto: Peter Tvärberg
