Nuclear Blast
Släpps den 5 maj
Doro Pesch kan med hedern i behåll titulera sig själv som drottningen av heavy metall. I 30 år har hon regerat ensam på tronen som representant för det kvinnliga könet. I en mansdominerad musikscen har hon inte bara satt standarden för hur metall ska spelas utan även förkunnat att damer också kan ta för sig i denna bransch. För att fira tre decennier i branschen släpps nu en återinspelning av hennes senaste album Raise Your Fist samt en coverskiva med drottningens personliga favoriter från andra band. Varför hon valt att återinspela just Raise Your Fist är för mig ett mysterium.
Skivan var lite av ett lågvattenmärke när den släpptes och kommer så att förbli. Däremot kan hennes riviga rockröst höja det mesta en bit över snäppet vilket gör att coverskivan, Powerful Passionate Favorites, blir det ultimata eldprovet. Ska hon lyckats med det som så många artister fallit bet på? Kan hon skapa låtar värdiga originalen? Här tolkas nämligen så vilt skilda artister som Led Zeppelin och Tina Turner till Metallica och Dio.
Det första som möter lyssnaren är en nyuppdaterad version av It Still Hurts där Doro bjuder upp till duett med Lemmy Kilmister från Motörhead. Kontrasten mellan dessa två personers röster är rent ut sagt intressant. Lemmys whiskeystämma känns innerlig, som om han verkligen förlorat en nära vän, vilket Doro backar upp bra på sin front. Texten bjuder knappast upp till djup filosofisk tankeverksamhet, snarare är den väldigt enkel och simpel. Något som faktiskt passar båda vokalisternas stämmor. Innan det är dags för covermaterialet bjuds lyssnaren även på en ny version av Raise Your Fist In The Air. Om det är någon låt i tyskans arsenal som är sönderspelad så är det just denna. I sin franska tappning är den en föga upphetsande upplevelse som skivan hade klarat sig utan.
Efter dessa två låtar är det dock dags för Doro att testa sina färdigheter. Sju covers bjuds det på. Vissa mer välljudande än andra. Emellertid lyckas hon ändå sätta sin egen personliga prägel på materialet. Hon visar dessutom upp en fantastisk röstkontroll. Tyvärr räcker inte detta hela vägen fram. Led Zeppelincovern Babe I’m Gonna Leave You funkar men tappar något av själen när Doro ryter till. Dios Egypt (The Chains Are On) har gjorts med stor respekt för originalet men lyfter aldrig. Uttjatade Nothing Else Matters (Metallica) sjungs i ett mer ilsket register vilket ger låten en helt annan innebörd. Av alla de covers vokalissan bjuder på är detta den som lyser starkast. Sången är stundom lite hackig men det finns å andra sidan ett smått elakt morr i hennes röst.
En återinspelning av den senaste skivan plus en medföljande coverplatta känns knappast som ett värdigt sätt att fira tre decennier på. Snarare blir det något av en antiklimax. Är man samlare och inbitet fan är detta säkert något kul att komplettera samlingen med. Kategoriserar man inte sitt intresse till tidigare nämnd skara känns detta alster föga värt pengarna. Det är inte dåligt men det är heller inget jag vill spendera min riksdaler på.
Bäst: Nothing Else Matters blev mycket mer intressant i denna tappning.
Sämst: att Doro firar 30 år i branschen med en halvdan coverplatta.
Betyg: 5/10
Spår
1. It Still Hurts
2. Raise Your Fist (French Version)
3. Babe I’m Gonna Leave You
4. Nutbush City Limits
5. Only You
6. Egypt (The Chains Are On)
7. Nothing Else Matters
8. Warfare
9. NYC Blues
Bandmedlemmar:
Doro Pesch – Sång
Bas Maas – Gitarr
Luca Princiotta – Gitarr
Nick Douglas – Bas
Johnny Dee – Trummor
Text: Cecilia Wemgård
