Downfall of Gaia – Atrophy
Metal Blade
Släpps den 11 november
När man nämner Tyskland och metal i samma mening är det ofta Sodom eller Rammstein som kommer på tal. Men våra grannar i syd är även kända för att ha en av världens mest aktiva post-black metal scener. Downfall of Gaia är en av scenens främsta band, deras fusion av atmosfärisk sludge metal och post-black metal har räckt åt tre uppskattade fullängdare längst med kvartettens åttaåriga karriär. När 2016 närmar sig sitt slut passar tyskarna på att släppa platta nummer fyra, Atrophy.
Trots sin magra lista på bara sex låtar tar det över 40 minuter att tugga sig genom Atrophy. Startskottet Brood inleds lugnt med kuslig brusandet av ett störtande flygplan ackompanjerat av grandiost pianospel som ekar ur högtalarna. Det dröjer dryga minuten tills kvartetten river igång med blastbeats, skärande skrik och iskalla gitarrer. Trots den till synes stora kontrasten mellan de två delarna flyter låten vidare med sina trollbindande melodier. När blastbeatsen sedan vittrar sönder är det för att bandet beträder mark som doftar av sludge metal. Till öronens stora glädje har kvartetten valt att bibehålla detta breda spektrum av musikstilar genom hela plattan. Det sträcker sig från shoegaze till doom metal, men även till crust punk varvid det hela förenas under post-black metals atmosfäriska fana. Höjdpunkten nås i Ephemerol som närmast kan beskrivas som en resa, där inledande melodiöst gitarrplock byggs upp till samma eufori som att bestiga ett berg med Mastodon-aktig sludge break och stämningsfullt mellanspel. Det hela fullbordas av uppföljaren Ephemerol II, ett två minuters långt epos av ren kärlek till gitarren.
När tanken: “är det redan slut?” slår en vet man att ett band har lyckats skapa något fantastiskt. Downfall of Gaias fantastiska förmåga att kasta sig mellan olika musikaliska territorium får håret att resa sig och tiden att försvinna bort i ett töcken. Downfall of Gaia har inte skapat en ny utgångspunkt för post-black metal genren, då kvartetten fortfarande håller sig till genrens dystra och melankoliska röda tråd. Men tyskarna har skapat en av musikens höjdpunkter.
Betyg: 8/10
Spår:
1. Brood
2. Woe
3. Ephemerol
4. Ephemerol II
5. Atrophy
6. Petrichor
Medlemmar:
Anton Lisovoj – Bas, Sång
Dominik Goncalces dos Reis – Gitarr, Sång
Michael Kadnar – Trummor
Marco Mazzola – Gitarr
