Det första som slog mig när jag anlände till The Tivoli i Helsingborg i fredags är hur mycket som har förändrats på de 11 år som förflutit sedan jag senast var där – då för en smått legendarisk konsert med Therapy?.
Det fysiska utrymmet har utvidgats med minst ett rum till, baren är större och en dörr bort ligger Metalbaren med sin egna lilla scen. Trevligt!
Utan vidare introduktion intog kvällens attraktion Graveyard scenen enligt utsatt tid och öppnade med en stark version av ”An industry of murder” från senaste plattan ”Lights Out”, en skiva som bevisar att bandet står stadigt rotade i sitt sound utan avsikt att förändra sig.
Den sparsmakade scenen pryddes endast av ett par ”Orange” förstärkare och instrument som förmodligen var äldre än medlemmarna själva. Något som bidrog till en viss gubbig charm som jag får medge är lite av grejen med Graveyard och dylika band. Precis som tidigare backades bandet upp av en stor skärm med diverse psykedeliska videos. Skillnaden från förr var bara den att det inte längre var projektioner utan digitala LED skärmar klart avsedda för större scener där publiken befinner sig på behörigt avstånd. Därför faller såväl poängen som charmen med skärmarna platt på småklubbar som The Tivoli där man istället får se pixlar stora som huvuden dansa omkring – något som förtog lite av retro-känslan i showen. Jag vill för övrigt understryka att begreppet ”retro” i musikaliska sammanhang enligt mig endast är av godo då dagens musikscen inte inbjuder till så värst mycket annat än just bakåtskådning.
Det var i övrigt en tämligen avslappnad men högst engagerad upplaga av Graveyard som lirade på fredagskvällen, som efter den starka öppningen utan pardon gav sig på den svagt Hawkwind doftande klassikern ”Hisingen Blues”.
Göteborgarna hade tillsynes inga som helst problem att få igång Tivolipubliken som entusiastiskt gav sig hän åt musiken från början till slut.
Bara en sån sak måste jag medge var uppfriskande för mig att se, som är van vid den ofta ganska sömniga Malmöpubliken.
Av de 15 låtar som utgjorde setet hörde så många som 6 hemma på den nya plattan ”Lights Out” vilket innebär att nästan hela plattan framfördes live. Ett ovanligt men klart uppskattat drag skulle det visa sig.
Graveyard är förvisso så långt ifrån ett allsångsband man kan komma, men det hindrade inte en och en annan Helsingborgare att skråla med.
De mest populära spåren från genombrottsalbumet ”Hisingen Blues”: ”Uncomfortably Numb” & ”Buying Truth” lyfte showen till sin absoluta peak ungefär halvvägs igenom, likt dramaturgin i en bra westernfilm. Med den liknelsen vill jag hylla det briljanta i Graveyards musik som ständigt befinner sig någonstans i gränslandet mellan Ennio Morricone’s spaghettiwestern-soundtracks och gamla Led Zeppelin. Förvisso hämtar Morricones soundtracks sin inspiration från just rockmusik så allt hänger ihop. Lyssna bara på ”Longing” ifrån Hisingen Blues så förstår ni vad jag menar.
Framåt midnatt knöts säcken ihop på ett smakfullt sätt då bandet avslutade med den majestätiska ”Evil Ways” från debutplattan.
Jag får erkänna att jag kanske något fördomsfullt hade väntat mig en publikskara fylld av skägg och flanellskjortor i stil med spelningen The Sword bjöd på härom sist men tji fick jag. Graveyard har gått och blivit ett folkkärt band med fans i alla läger och åldrar, speciellt under de senaste två åren. Något som bevisades inte minst med den grammis för ”årets hårdrock” som bandet blev belönade med tidigare i år.
Då jag personligen endast har för vana att frekventera Malmös konsert och klubbliv är det trevligt att då och då besöka andra städer och grena ut, därför passade det mig som handen i handsken att de spelade just här. Jag vill även erkänna att The Tivoli är en väldigt gemytlig lokal som dessutom får bonuspoäng för det fullständigt lysande konceptet med den angränsande Metalbaren. Är det inte trots detta på tiden att Helsingborg uppgraderar sig och erbjuder en större konsertlokal? Den nya arenan t.ex?
På det hela taget var det i alla fall en tight spelning göteborgarna bjöd på som försatte såväl undertecknad som de flesta andra i ett nästan drömlikt tillstånd. Den suggestiva stämningen kunde ingen LED skärm i världen rå på.
Att se Graveyard live är således i allra högsta grad fortfarande en fröjd för sinnena och deras spelning på The Tivoli får 4/5 i betyg.
Bäst: Att få omges av en publik som utan hämningar ger sig hän åt musiken samt det genomgående lysande framförandet av ”Uncomfortably Numb”.
Sämst: Ljudet är fortfarande 11 år senare ingen höjdare på The Tivoli.
Setlist:
An Industry of Murder
Hisingen Blues
Seven Seven
Slow Motion Countdown
Ain’t Fit to Live Here
Buying Truth (Tack & Förlåt)
Uncomfortably Numb
As the Years Pass by, the Hours Bend
Granny & Davis
Hard Times Lovin’
Thin Line
Goliath
Extranummer:
The Siren
Endless Night
Evil Ways
Text: Martin Jönsson
Foto: Sofia Hellberg (Satanja)
