AFM Records
Släpps den 3 april
Dynazty tycks vara Sveriges mest drivna musikmaskin. Att spela in sex album på tio år är minst sagt ambitiöst, ändå verkar det finnas kraft kvar i benen när dessa spelmän flexar musklerna med deras senaste hjärtebarn i famnen. Bandet har onekligen satt sitt spår i sanden med ett ändlöst hamrade och bältade i takt med att en stark och hängiven skara av fans har växt fram. The Dark Delight svänger inte särskilt långt från deras klassiska melodiösa metal-snack.
Försök ta en så hög ton som möjligt, släng på lite dubbeltramp, ett pampigt riff, en keyboard, en näve upp i luften och man har en ungefär definition av melodisk metal. Dynazti håller sig väldigt tätt till denna beskrivning. Dock är det melodierna i detta ganska vardagliga alster som räddar hela skeppet. The Black och Heartless Madness låtuppbyggnad är beundransvärd. The Man And The Elements riff och text generar någon form av pojkigt vikingakomplex. Rädslan att bandet dragit på sig en Sabaton-förkylning kvarstår tyvärr i fyra minuter till. Hologram är en skön bensträckare där piano, akustiska gitarrer och Nils Molins plågande stämma får ta plats. När man känner sig måttligt belåten av introt kommer helt plötsligt en refräng med råge och hakan ligger i knät. The Dark Delight avslutar kalaset med ett riff som dock påminner lite för mycket om The Siren (Nightwish, Once 2004).
Det är faktiskt svårt att bry sig om The Dark Delight. Låtuppbyggnaden är bra, melodierna är vassa men få spår har sina stunder av rent guld. I övrigt känns alstret en aning bristfälligt vad det gäller mångsidighet och variation. Efter att ha hört tolv spår med samma bomber och granater hör man tillslut inte skillnad på riff och riff. Helt plötsligt är man väldigt sugen på en kraftig u-sväng.
Betyg: 5/10
Spår:
1. Presence Of Mind
2. Paradise Of The Architecht
3. The Black
4. From Sound To Silence
5. Hologram
6. Heartless Madness
7. Waterfall
8. Threading The Needle
9. The Man And The Elements
10. Apex
11. The Road To Redemption
12. The Dark Delight
Medlemmar:
Nils Molin – sång
Love Magnusson – gitarr
George Egg – trummor
Mikael Lavér – gitarr
Jonathan Olsson – bas
