Nuclear Blast
Släpps den 18 april
De tyska busfröna i Edguy fyller tjugo plus två år. Födelsedagsbarnet firar sig själva med ett tionde album. Den klämkäcka power metallen, med mer humor än som kan anses nyttigt för genren, dominerar som vanligt kvintettens musik. Keyboard är en av huvudingredienser men det är ingen ny Vain Glory Opera vi pratar om här. Snarare handlar det om aningens rakare rör med mer driv bakom gitarrerna. Herr Sammets karaktäristiska pojkstämma pendlar mellan mjuk skönsång och glatta skrik. Samtidigt skenar den inte iväg. Precis som musiken är det säkra spår före nymodigheter där jag som lyssnare bjuds på nostalgi kryddad med lite fräs. Rymdpolisen drar på sig de tyska läderbyxorna och viftar igång saftblandaren på högsta varv.
Att bandet alltid haft glimten i ögat är ett vida vedertaget argument. Ännu tydligare blir det när Space Police sparkar igång. Inledningen på Sabre & Torch låter som en samspelt kalibrering mellan Kai Hansens Gamma Ray och Edguys tidigare material. Körerna och delar av drivet hade utan problem kunnat härstamma från Axxis Utopia-album. Det är typiskt tyskt gitarrdriv med hurtigt gung. Klanderfri ljudkvalité som stundom gränsar till klinisk renhet. Med andra ord är bandet mer än väl medvetna om att de spelar inom det ramverk som tysklands power metallscen byggt upp under två decenniers tid. Dansanta Love Tyger är den där typiska partylåten som får en att vilja bugga loss. Med ett stort leende är detta kärleksbarn mellan Superheroes (Rocket Ride) och Lavatory Love Machine (Hellfire Club) skivans lilla påskägg. Även covern på Falcos Rock Me Amadeus håller samma höga nivå där ett skratt aldrig är långt bort. Tobias Sammet gör en imponerande tolkning av Johan Hans Hölzes hackiga sång medan övriga musiker leker loss på material. Do Me Like A Caveman är däremot något av en besvikelse. En forcerad sådan.
När jag inte sitter och småfnissar åt bandets lyrik funderar jag över hur starkt detta album håller sig jämte övriga i katalogen. Varje gång bandet släpper en ny skiva känns det alltid som om de gör två vuxna steg framåt och ett barnsligt bakåt. Det är tre år sedan halvdana Age Of The Joker släpptes. Space Police är ett steg i rätt riktning med många minnesvärda stunder och jag hoppas verkligen att bandet fortsätter i samma riktning.
Bäst: Love Tyger får mig att vela dansa hela natten lång.
Sämst: Do Me Like A Caveman, ett ganska mediokert kort.
Betyg: 7/10
Spår
1. Sabre & Torch
2. Space Police
3. Defenders Of The Crown
4. Love Tyger
5. The Realms Of Baba Yaga
6. Rock Me Amadeus
7. Do Me Like A Caveman
8. Shadow Eaters
9. Alone In Myself
10. The Eternal Wayfarer
Bandmedlemmar:
Jens Ludwig – Gitarr
Tobias Sammet – Sång
Dirk Sauer – Gitarr
Tobias ”Eggi” Exxel – Bas
Felix Bohnke – Trummor
Text: Cecilia Wemgård
