Hon gick från naprapat till läkarstudent och lyckades på vägen väcka till liv den kreativitet hon besuttit under tonåren. Med inspiration från Andreas Vesalius anatomiska konstverk är FANATOMY Illustration en resa i både konst och biologi. Under festivalen Mörkaste Småland ställde konstnären och läkarstudenten för första gången ut sin konst för allmän beskådan.
– Jag läste konst på gymnasiet men sedan kände jag att jag inte kunde vara kreativ på beställning så jag blev naprapat istället, säger konstnären Felicia Rosvall. Jag öppnade en egen klinik i Göteborg och började bland annat jobba med kampsportare och musiker. Jag skrev och plåtade även för tidningen Fighter Magazine. Sedan bröt jag armen och fyra operationer senare var jag tvungen att lägga om min karriär. Vad skulle jag göra? Jag bestämde mig för att bli läkare. Jag läste upp naturbehörighet, skrev fyra högskoleprov och efter det sökte jag till läkarprogrammet och hamnade på Karolinska Institutet. Men mitt i allt råpluggande kände jag att jag behövde något vid sidan av och därför tog jag upp konsten igen. Jag har alltid ritat serier. Jag minns att jag ritade en serie med en black metal-snubbe runt 1998 på gymnasiet. Jag gick på mycket spelningar i Göteborg på den tiden.
– Jag är ensamstående mamma och när min dotter har somnat får jag tid över till att rita – helst anatomiska bilder. Det var så det började för ett halvår sedan. Jag använder mig bland annat av en detaljerad tecknarstil med tusch som kallas cross hatching. Man kan inte tillåta sig att göra fel för då är hela bilden förstörd. Det blev som en sorts meditation. Det var helt fantastiskt att hitta den kreativiteten igen.
Med en bakgrund som naprapat och läkarstudent ligger Felicias fokus på det anatomiska. Fotorealistiskt målar hon skelettdelar i format som skulle ha passat på vilken läkarvägg som helst. Bilderna är stilrena och har en mystik över sig samtidigt som de aldrig faller över i det morbida. I sin porträttering av kroppen är de förvånansvärt rena och stilistiska.
– Min idol är Andreas Vesalius, en anatom som verkade på 1500-talet. Han gjorde kopparstick (ett kopparstick tillverkas genom att motivet ristas i en kopparplåt med hjälp av en gravyrstickel) och har gett ut en massa böcker om anatomi. Han skar ned kroppar från galgbacken för att kunna undersöka dessa anatomiskt. Vesalius publicerade det banbrytande verket De humani corporis fabrica libri septem (’Sju böcker om människokroppens uppbyggnad’). När vi började dissekera på skolan så kände jag bara att det där är min grej. Nu extraknäcker jag som supertutor vid dissektionerna på Karolinska Institutet. Det betyder att man är handledare till dem som handleder studenterna. Det låter nördigt men jag har varit sjukt intresserad av anatomi sedan jag läste till naprapat. Det är verkligen den ultimata konsten, det mest fulländade man kan få fram. Ju mer man lär sig desto mer fascinerad blir man.
För mig låter det som du är lika fascinerad av konst som av läkarvetenskap.
– De två hänger ihop. Karolinska Institutet försöker att förena läkarprogrammet med konst, kultur och litteratur. Jag tror att för att vara en bra läkare måste man vara en bra människa. Då måste du ha musik, litteratur, konst…ja hela spektrat. Du måste kunna känna empati. Det är viktigt.
Känner du dig som en enskild kreatör eller en del av en kultur?
– Jag känner mig som en del av flera kulturer. Jag känner mig som en del av läkarvetenskapen men även som en del av metal- och konstnärskulturerna. Man kan förena anatomikunskaper med något vackert att se på samtidigt som man förenar det med livet och döden. Folk är nog ganska rädda för döden. Som läkare kommer jag att möta den och förhoppningsvis lära mig att hantera den ångesten.
Text: Cecilia Wemgård
Bild: Fredrik Widigs
