När man står så bredbent att ens gitarrist är tvungen att husera utanför scenen (och blockera korridoren till toaletten) är man antingen ett jävligt kaxigt band eller så spelar man på en allt för liten scen. När death metal/punk-kvartetten Folkmord är i stan är det en jämn balans mellan båda svarsalternativen. Att Umeågrabbarna innehar samma aggressivitet som en ilsken hund inträngd i ett hörn gör det hela bara bättre. Dansant punkigt med ett bitskt death metal-gung och en gnutta politik gör att gruppens framträdande blir en ytterst angenäm upplevelse.
Kanske beror det på det tighta svänget, eller så är det den där fläskiga basen som nästan triggar igång hjärtflimmer, men något helgjutet ligger det ändå över ljudbilden. Även om PA-anläggning lämnar en del att önska. Trion av stadigt förankrade strängbändare bygger upp en bastant ljudvägg och även om sångaren Oscar Vindelfors känns aningens stelbent är det inget fel på hans pipa. Med avspark i Miami Face-Eater bjuds det på en simpelt snabb resa genom låtarsenalen. Från illavarslande Who is your God? vidare genom pisksnärtsartade Liemannens Kampsång och ända fram till käftsmällen vid namn Uppror är det fullt ös. Här tas helt enkelt inga fångar.
Bäst: Uppror.
Sämst: kasst PA och på tok för liten scen.
Betyg: 7/10
Text: Cecilia Wemgård