Foo Fighters – Live @ Stockholm Stadion
The Foos kan bättre!
Så är stunden kommen. Efter några år som hyfsat regelbunden arenaakt runtom i världen är det äntligen dags för Foo Fighters att göra debut på en riktigt stor scen även i Sverige. Med ny succéskiva i ryggen och med en utsikt från toppen av sin karriär borde utmaningen vara en lätt uppgift för bandet.
Inledningen håller förväntningarna med senaste albumöppnaren Bridge Burning, följd av Rope och Pretender som alla drar ner stora mängder rop och jubel. Att Foo Fighters får nytt material att fästa lätt råder det inget tvivel om.
Bandet höjer sedan nivån snäpp för snäpp med de gamla (jo, de har faktiskt blivit det) klassikerna My Hero och Learn To Fly samt en ihopsydd dubbel från Wasting Light i form av old schal – flirtande White Limo och Arlandria som uppfyller all arenapotential med sin stora refräng.
Strax efter hamnar dock Dave Grohl och hans mannar i en temposvacka. Allt för många låtar segas ned med poänglösa improvisationer och metaljam. Breakout tappar sin pigghet och Stacked Actors blir i det närmaste outhärdlig. Monkey Wrench likaså. Att Foo Fighters väljer att punktera sitt starka material på detta sätt är en gåta. Att tolkningen av Mose Allisons Young Man Blues sedan faller hårt och pladask i den kyliga Stockholmskvällen gör inte saken bättre.
Det ojämna ljudet hjälper inte heller helhetsintrycket. Dave Grohl, Chris Shiflett och Pat Smear bildar tillsammans en grötig gitarrvägg där alla tar udden av varandra utan att sticka ut. Taylor Hawkins är också för lågt mickad i sina sångnummer.
Lyckligtvis gillar alla verkligen Foo Fighters och alla ÄLSKAR Dave Grohl. Frontmannen bjuder på uppriktig ödmjukhet och skämtsam kaxighet samt en smittsam energi. Tyvärr är resten av bandet lite väl bekväma några meter bakom sin frontman. Detta blir rent komiskt när Grohl tvingas dra och skuffa fram Shiflett till mitten av scenen för sitt gitarrsolo i Queen-covern Tie Your Mother Down.
Låtlistan är lyckligtvis fin och det är svårt att inte imponeras av den mängd hits bandet levererat under sina 16 år. Tyvärr ignoreras förvånande första albumet helt och hållet inget mer än standardspåren luftas från The Color And The Shape och There Is Nothing Left to Lose.
Utan att vara i närheten av dåliga gör ändå Foo Fighters sin minst lyckade insats i Sverige på många år. Nästa gång måste arenaformen matcha den Bruce Springsteen och Iron Maiden alltid levererar.
Plats: Stockholms stadion, Stockholm.
Bäst: Gensvaret på Best of You. Där darrade underläppen på Grohl.
Sämst: Gitarrljudet. Tjock riffgröt.
Lålista:
1. Bridge Burning
2. Rope
3. The Pretender
4. My hero
5. Learn To Fly
6. White Limo
7. Arlandria
8. Breakout
9. Cold Day In The Sun
10. Long Road To Ruin
11. Stacked Actors
12. Walk
13. Monkey Wrench
14. Let It Die (http://www.youtube.com/watch?v=yReXyvqXE1k)
15. Generator
16. Times Like These
17. Young Man Blues (Mose Allison – cover)
18. All My Life.
19. Skin And Bones
20. Best of You
21. Tie Your Mother Down (Queen – cover)
(http://www.youtube.com/watch?v=Ud0849wFpco)
22. Everlong (http://www.youtube.com/watch?v=UL28sYY1rRo)
Alexander Skogberg
