Fluxkapacitatorn laddad? Om vi skulle ta och börja med att vrida tillbaka klockan hela vägen tillbaka till Januari.. en näst-intill absurd tanke för mig som knappt kan minnas vad jag åt förra veckan, men vi gör ett försök.
Vad har då egentligen hänt under detta år, som i vanlig ordning passerade alldeles för fort?
Den 9:e Januari, knappt ännu återhämtade från julfrossan satte många av oss kaffet i vrångstrupen när rockpressen världen över lät meddela att självaste ”Järnmannen” Toni Iommi hade dragit på sig Lymfkörtelcancer.
Med sorgen och tomrummet efter Ronnie James Dio färskt i minnet var vi minst lika många som började tänka tankar lika mörka som musiken mannen skapade.
Skulle han bli ännu ett offer? Vad skulle nu ske med den stundande Black Sabbath återföreningen?
Iommi hade givetvis inga planer på att bli något offer och envisades träget med att fortsätta inspelningsprocessen av nya albumet, på den brittiska landsbygden oavsett vad.
Pg.a kontrakts-orienterade omständigheter som förmodligen aldrig kommer att bli helt klara för utomstående, lämnade originaltrummisen Bill Ward dock inom kort bandet och återföreningen var ett minne blott, åtminstånne för den här gången.
Istället fick, till mångas irritation publiken se ”Ozzy & Friends” som förmodligen inte var något annat än en nödlösning från Sharon & Co bestående av Ozzy, Geezer Butler, Zakk Wylde, Tommy Clufetos och Adam Wakeman.
Hur många blev överraskade?
Men det är inte enbart sorg och bedrövelser i landet ”hårdrock” i årets begynnelse, då dansbandet Thorleifs annonserar sin avskedsturné. Skämt åsido, så gjorde även Judas Priest. Ett av de två är redan djupt saknade.
I April månad skulle världen komma att bli lite tystare när ”The Father Of Loud” Jim Marshall 88 år gammal gick ur tiden..skaparen av Marshall förstärkaren, och en stor del av självaste hårdrocks-imagen..
Själv tog jag mig en högljudd minut för att verkligen hedra mannen som gav tinnitus ett ansikte.
Jag skulle även vilja ta tillfället i akt att skänka en rad åt en man som, inte ensam men med en stor delaktighet förändrade sättet rockmusik skulle låta på för alltid.. man skulle kunna tycka att det låter drastiskt men så är det. Utan Jon Lord så skulle hammond-orgeln aldrig ha fått en så central roll, eller klaviaturinstrument alls, för den delen, inom rockmusiken… försök föreställ dig ett Deep Purple utan orgel..solot i ”Child in time”? El-gitarr? Näpp, det är Jon Lord.. Eller tänk dig ett YES utan keyboard.. ja du förstår själv. Kanske ett Iron Maiden utan ”7th son of a 7th son” okej.. point made. Jon Lord lämnade oss 71 år gammal den 16:e Juli, även han ett offer för cancer.
Jag skulle kunna gå på och på om diverse musiker som lämnade oss i år, för många var det, men inga så stilbildande som dessa två. Det vore absurt att försöka intala sig att fler inte kommer att försvinna som de dinosaurier de är 2013.. men låt oss försöka tänka positivt och passa på att se dem i livet medan vi kan och njuta av det de har att ge oss. Personligen är det en av de största anledningarna till att jag själv åker till Hårdrocks festivaler år efter år, istället för att lägga slantarna på solsemester. (solen finns kvar, men vart är Dio nu?)
Under tiden fortsätter Black Metal att vara provocerande iaf i öst där svenska Marduk blev bannlysta från Minsk, Vitryssland för att ha ”predikat satanism”, som regering och kyrka ansåg inte har någonting med vare sig konst eller musik att göra.
Behemoth’s frontman Nergal’s omdiskuterade rättegång (under en konsert i Gdynia,Polen för fem år sedan fördömde Nergal den katolska kyrkan samt förstörde en bibel på scen) blossade även den upp igen, och om denne blir dömd kan han få så mycket som 2 års fängelse för sagd provokation. Frågan är dock om detta inte handlar om något mycket större än konstnärlig frihet? Yttrandefrihet? Man kan ju undra hur många troende katoliker som går på en Behemothspelning till att börja med. Huruvida Nergal blir en Black Metal martyr återstår att se under 2013.
Och vem kan väl glömma uppståndelsen som i Mars omgav det ryska punk-kollektivet Pussy Riot, som ”djupt förolämpade de troende som helhet med sin blasfemiska aktion, och den ortodoxa kyrkan i synnerhet”.. (man tog över en gudstjänst och bad till Jungfru Maria att kasta ut Putin ur landet)
vem kunde väl tro att rockband kunde vara provocerande år 2012? ”Im back in the U.S.S.R, You don’t know how lucky you are, boy” – Indeed Paul.
Men så är det, det du och jag tar förgivet är något som någon annan får kämpa mycket hårt för.
Så kom då December med snön i släptåg till slut.. De tyska pionärerna i Scorpions gjorde ett bejublat sista Sverige gig inför utsålt hus, Toni Iommi avslutade sin kemoterapi och Gene Simmons avslöjade planer på en uppföljare till ”Monster”.
Rocktrollet lever alltså i högsta grad, men skadeskjutet skulle man kunna säga då det är en tydlig generationsskiftning på gång.
Under kommande år firar KISS 40 år och Rolling Stones 50.. vem blir först till pensionen? Vilka blir 2013 års stora skräll, genombrott?
Ej att förglömma, att hårdrocken som genre fyller hela 45 år räknat från releasen av Jimi Hendrix debutalbum ”Are You Experienced”. Hur skall DU fira?
Själv kommer jag att fira i goda vänners lag på en solig gräskulle i Norje Boke i sommar och njuta av en underbar blandning av eufori och oljud.
Så är det då ”timmen slagen” och det är dags att ta farväl av ett ypperligt konsert och skiv-år, kantat av ömsom glädje, ömsom besvikelse, och se framtiden an, när vi nu äntrar ”ormens år”.
Jag, Martin ser tillsammans med mina fina kollegor på Crank It Up fram emot att guida er läsare genom ett fantastiskt nytt rock-år, fullt av nya upplevelser och minnen för livet, och jag hoppas innerligt att vi ses därute i publiken.
Gott Nytt Hårdrocks-År 2013!
