Samtidigt som solen börjar gå ner gör Ghost entré på Blood Stage. Kylan sprider sig tillsammans med röken från scenen. Ghost går upp på scenen med en attityd som säger att dom inte har något att bevisa, publiken får själva känna efter och skapa sin egen uppfattning. Bandet börjar med de två första spåren på senaste skivan Infestissumam. Efter titelspåret fortsätter Per Aspera Ad Inferi som är spår nummer två på det andra albumet som släpptes i april i år.
Som väntat domineras spelningen av låtar från Infestissumam, men vi får ändå höra låtar som min personliga favorit Elizabeth och andra favoriter från första albumet. Stand By Him är helt klart en av publikens favoriter från debuten Opus Eponymous. Glädjen sprider sig bland publiken när bandet kör i gång Stand By Him. Trummorna får även dom som inte känner igen låten att gå i gång. Kylan från scen förändras till att ge publiken sin kärlek till musiken.
Publiken ropar efter mer mörka toner med Ghuleh/Zombie Queen som specifikation.
Pianot och gitarren ger publiken eller i alla fall mig en sorglig känsla i magen. Ghost har funnit egenskapen att beröra sin publik genom att bara existera. Känslan försvinner och blir till en skön känsla när låten kommer igång men magkänslan stannar fortfarande kvar. Det är inte party Ghost vill leverera till oss i publiken, det lyckas nog även alla glada rockers borta på ölområdet också uppfatta.
Trots att Ghost spelat en timme känns det som tiden stått stilla. Att få mig som så lätt blir rastlös att glömma bort tiden är ett bra betyg. Det är lättlyssnad musik samtidigt som bandet klarar av att leverera en tyngd och ondska i musiken likvärd black metal i sin bästa form. Ghost bevisar att tung musik inte behöver innehålla dubbeltramp och plågsamma skrik för att leverera sorg och smärta.
Bästa: Den mystiska känslan Ghost lyckas fördela på en sådan stor scen utomhus.
Sämsta: Jag hade gärna sett Ghost lite senare när det blivit mörkt.
Betyg: 8/10
