Reaktor/Universal
Släpptes den 1 juni
Svenska lyssnares nya popmetalikoner är tillbaka med upphovsmannen Tobias Forges (nu i ny skrud som Cardinal Copa) schlageraktiga refränger som främsta vapen. Eftersom bandet på senare tid nått en sådan oantastlig kultstatus att minsta negativa ord leder till grova hot mot journalister får en anta att herr Forge skiter guld med varje vokalt strupljud. Även om Prequelle håller bra mycket högre kvalité än fisljumna Meliora (2015) är den fortfarande ett alster med alltför många sömnpiller.
Det börjar ändå starkt med singeln Rats som för tankarna till de tidigare åren i bandets repertoar. Stämningen är mörkare, refrängens framväsande av mer elak karaktär och gitarrarbetet en skön flört med 80-talets guldåder inom skräckrocken. Här känns det som att bandet har hittat tillbaka till sina rötter och med skräckblandad förtjusning anammat de bästa bitarna. Det totala omvända uppstår när See the Light rullar ut sitt ljudlandskap. Den sötsliskigt tråkiga AOR-balladen tycks rinna ur högtalarna med samma finess som gammal sirap. Därefter fortsätter skivan att vara en upp-och nedgång mellan ondsint mystik och klappandet av en kattunge. ABBA-influenserna är om ännu starkare än på tidigare album och de som gillar Journey har mycket att hitta på denna skiva. Dance Macabre är ett spår som fastnar dels för sin medryckande melodi men också för sin löjligt repetitiva refräng. Här pratar vi tuggummipop med samma minnesförmåga som en guldfisk. Det är kul, det är lättköpt, allsångsvänligt och passar in på ett studentflak med hög promillehalt. En intressant twist blir det däremot i Pro Memoria där Forge låter fasligt lik David Bowie under hans Space Oddity-år. I övrigt är skivan varken medioker eller superbra, den balanserar på ett mellanting där den stundom tar ett skutt åt det bättre och stundom ett skutt åt det sämre.
Att skivan fått ett hype kring sig är självfallet. Med så mycket exponering som bandet fått via medlemsbråk och Sommar i P1 vore något annat otänkbart. Dock är det inte tillräckligt för att undertecknad ska falla på knä och dyrka Prequelle som en gudomlighet. I slutändan fortsätter Ghost sin pilgrimsvandringar på ny mark även om de är lika intressanta som Krösa-Majas skrock i Emil i Lönneberga.
Betyg: 6/10
Spår:
1. Ashes
2. Rats
3. Faith
4. See The Light
5. Miasma
6. Dance Macabre
7. Pro Memoria
8. Witch Image
9. Helvetesfönster
10. Life Eternal
Medlemmar:
Tobias Forge – sång
Sju namnlösa gastar – allt annat
Text: Cecilia Wemgård