1/10-2011
Den före detta Guns n Roses-gitarristen Gilby Clarke är ute på sin första skandinaviska turné som soloartist. Andra stoppet på den nio dagar långa turnén blir på Backstage Rockbar, ett litet men välkänt rockhak beläget i Trollhättan. Det märks redan tidigt på kvällen att Backstages källare gästas av en mycket uppskattad artist då det är tjockt med folk både på uteserveringen samt där inne. En förväntansfull stämning ligger i luften.
Badmouth är förband under hela turnén och redan efter två låtar har de fångat publikens intresse och det börjar redan bli svettigt i området kring scenen. De kör låtar från sitt album Badmouth och även från det nysläppta albumet Heavy Metal Parking Lot. De får verkligen igång folket framför scen och får betyget MVG av mig med uppgiften att värma upp publiken. När de avslutat giget jublar alla och vill ha mer. Som extranummer kör de senaste singeln, Blue Ribbon Days, som svaras med jubel och uppskattande applåder.
Tio minuter senare kliver Gilby Clarke ut med sin gitarr från logen. Med sig har han Chris LeMon på bas och Vinnie Sharp på trummor ifrån Badmouth som har fått äran att vara Gilbys band under hela turnén. Han möts av publikens jubel och öppnar med Monkey Chow från Slash’s Snakepits album It’s Five O´Clock Somewhere. Det blir ett tryck utan dess like på Backstage. Alla sjunger med och jag har svårt att göra mina anteckningar för att jag själv blir en del av publiken istället för att stanna i min roll som recensent. Efter låten frågar han publiken vad de tycker och det känns som att hela Backstage är på väg att lyfta. Jag vänder mig om för att titta bakåt men kan inte se utgången som är bara en meter bakom mig, det är så tjockt med folk. På scenen står Gilby Clarke med sin gitarr vänd mot Chris LeMon och hans bas och de ser ut att ha fruktansvärt roligt. Han drar igång låten Under The Gun från hans fjärde soloalbum Swag som släpptes 2002. Backstages lilla scen är inte svår att fylla ut fysiskt men ikväll äger han scenen totalt med sina exceptionella gitarrsolon.
Nästa låt blir en utav Rock Star Supernovas singlar – Be yourself. Energin flödar i den 300 kvadratmeter stora källaren. När fotograferna enligt överenskommelse fotat de 3-4 första låtarna och försöker ta sig ut från scenområdet kommer de inte därifrån, det går inte att röra sig en meter och personerna längst fram i publiken hänger med halva överkroppen över den breda järnkättingen som är det enda som står emellan dem och Gilby Clarke. Publiken headbangar, jublar och dansar. Musiken tystnar för en kort sekund men publiken håller igång. Skulle man stå utanför på gatan så skulle man nog nästan kunna se hur hela stället pulserar inifrån. När tystnaden sedan bryts av introt till Guns n Roses låt It’s So Easy exploderar hela Backstage i luften och publiken blir näst intill galen.
Gilby byter ut sin elgitarr mot en akustisk som han fått låna av Backstages ljudtekniker på ett villkor, att han signerar den efter. De andra lämnar scenen och ensam tar han ton till Motorcycle Cowboys och fortsätter sedan med låten Skin & Bones, som finns med på hans debutalbum som soloartist – Pawnshop Guitars. När låten är slut ler han brett mot publiken för att sedan spela introt till Knocking On Heavens Door. Det blir allsång på Backstage, folk tar upp sina tändare i luften och gungar sidleds till musiken. I mitten av låten går strängen av på gitarren och han byter ut den. Publiken skriker ”Gilby, Gilby, Gilby, Gilby” allt vad de kan till dess att han kan fortsätta spela. Han kommer ut på scen igen, denna gång med en elgitarr och fortsätter låten. Den intima stämningen på Backstage i detta ögonblick är nästan lite överväldigande. Gilby sjunger textraden ”Knock, knock, knocking on heavens door”, tittar sedan ut mot publiken, pekar på oss och reser händerna i luften för att vi sedan skall få svara med ”Knock, knock, knocking on heavens door”.
När låten är slut påminner han publiken om att Chris LeMon och Vinnie Sharp är svenskar, fast med misstaget att kalla Vinnie för Tom som sångaren i Badmouth heter. Han spelar sedan Dead Flowers som han gör fruktansvärt bra, i mitten av låten tvistar han snyggt in på I Used To Love Her av Guns n Roses för att sedan hoppa tillbaka till Dead Flowers igen. När låten är slut kommer Chris och Vinnie tillbaka upp på scen och då blir det oväntat en cover på Beatles låt Helter Skelter. Publiken på Backstage nästan ylar till refrängen.
Efter ännu ett av sina träffsäkra gitarrsolon frågar han publiken om de mår bra. När man inte trodde att människor kunde skrika högre än vad de redan gör, jublar de i en ännu högre volym och jag antar att Gilby tar det som ett godkännande på att publiken mår prima. Han presenterar sedan Cure Me… Or Kill Me och säger att det är en av hans personliga favoriter från soloalbumet Pawnshop Guitars. Efter låten frågar han igen om publiken mår bra och skojar lite om att han tagit med sig det fina vädret ifrån Los Angeles. Han börjar sedan berätta om en resa till Tijuana, en resa som han säger att han själv inte kommer ihåg så mycket av. Han presenterar kvällens sista låt, Tijuana Jail en perfekt låt att avsluta med efter ett sjuhelvetes gig. Han tackar publiken och lämnar sedan scen.
Efter spelningen kommer Gilby ut och ställer sig i merch-hörnan för att signera och ta bilder med publiken. Det är kärlek och glädje i luften och folk drar i honom från höger och vänster. Han agerar dock proffsigt med tålamod och är fruktansvärt trevlig mot sina fans. Vid 1-tiden på natten tar han sin gitarr på axeln och går till hotellet. Han lämnar Backstage som den legend han är och har gett oss alla en kväll som vi sent kommer glömma.
Personligen känns det helt galet att en stjärna som Gilby Clarke kommer till Trollhättan och levererar ett intimt, svettigt och sinnessjukt bra gig. Jag stod längst fram hela spelningen och jag har då aldrig varit med om ett sådant tryck i publiken på Backstage tidigare. Det trånga utrymmet runt scenen och med enbart en järnkedja mellan dig och bandet ger en väldigt svårslagen intimitet för dig i publiken. Även om de flesta säkert känner till Gilby genom hans tid i Guns n Roses tycker jag personligen att han är en jättebra soloartist. Albumen Pawnshop guitars och Hangover är för mig album med låtar i världsklass. Jag kom till Backstage med höga förväntningar och Gilby besvarade dem till tusen och levererade en spelning som man inte glömmer i första taget. När jag stod längst fram och trängdes kunde jag inte låta bli att höra två långhåriga hårdrockskillar i 35-40-års åldern som stod bredvid mig. För att citera dem: ”Det är fan ofattbart att Gilby fucking Clarke är här, han står HÄR på Backstage i Trollhättan och spelar gitarr och sjunger, GILBY CLARKE, helt ofattbart”. Jag tvivlar inte det minsta på att det var många som kände och tänkte exakt sådär denna fantastiska kväll.
Bäst: ”It’s So Easy” och ”Tijuana Jail”.
Sämst: Att strängen gick sönder under ”Knocking on heavens door”. Elgitarren gav inte riktigt samma känsla som den akustiska hade gjort.
Betyg: 9,5/10
————————
Sazzy Mehner
