1. Mother’s Ruin
2. Shine On (Song For Terry)
3. High Flyer
4. Learning How To Live
5. Den Of Wolves
6. I Head For The Mountains
7. All Because Of You
8. Listen What I Say
9. Oh, Sweet Misery
10. Rockin’ Horse
11. Superlove
12. Ragged Man Blues
13. Far From Being OK
14. Lipstick Woman
15. Someday
16. Thunder & Lightning
17. Big Bad Wolf
Band: Gin Lady
Titel: Mother’s Ruin
År: 2013
Bolag: Transubstans Records
Betyg: 8/10
Gin Ladys lineup:
Magnus Kärnebro: Sång
Joakim Karlsson: Gitarr och Sång
Anthon Johansson: Bas och sång
Fredrik Normark: Trummor
Klas Holmgren: Hammond, piano, mellotron och Sång
Gin Lady har seglat upp som en av räddarna av nyinspelad rock som låter som det var inspelat på tidigt 70-tal. Med deras andra giv, Mother´s Ruin , visar de var skåpet ska stå. Få band kan idag spela in ett dubbelalbum som håller 70 minuter, men det här är ett sådant band och en sådan skiva.
Inledande spåret, som även är plattans titellåt, är riktigt medryckande. Ett öppningsspår som jag hoppas blir deras nästa singel. Eftersom det här är ett dubbelalbum är det inte evighetslånga låtar som spelats in och det är som tur är inte en ensidig typ av musik. Jag vet inte riktigt vem som är gladast över det, men jag är nog en av de som ler mest åt att kunna höra ett blåsarrangemang i låten Superlove samt tunggung på plattans första singel, Listen What I Say. Spännande och folkrockiga I Head For The Mountains är en klar favorit som jag inte är säker på om den skulle kommit med om det här endast varit ett vanligt enkelalbum. Andra låtar som får kroppen att börja svänga vilt är Rockin’ Horse, som inte ber om ursäkt för sitt flörtande med hederlig rock n roll samt Oh, Sweet Misery som har härligt distade riff från Jocke Karlssons gitarr.
Jag har tidigare skrivit att Gin Lady ibland kan låta som Rolling Stones och det står jag fast vid men bandet kan också låta som Mott The Hoople och jag kan ge mig tusan på att en och annan minut har spenderats till att lyssna på det smått kulförklarade bandet Jericho. Den här skivan är helt enkelt fylld med låtar som skulle kunna täcka upp musik från slutet av 60-talet till sent 70-tal. Med Magnus Kärnebros sång och Klas Holmgrens finstämmiga och mullriga hammond samt resten av bandet kan det här mycket väl lägga sig på 2013 års topp 10.
Gin Lady kommer med största sannolikhet inte få några radiohits, men musiken kommer att spelas långt efter att Lady Gaga, Takida och andra radiovänliga band och artister trillat av pinn. Som extra grädde på moset finns detta dubbelalbum som vinyl och det är ju inget man får missa i dagens digitala värld.
Bäst: Gin Lady ber inte om ursäkt och skiter i om musiken låter opolerad.
Sämst: De borde ha kunnat bjuda på fler urflippade solon.
För att lyssna på Gin Ladys musik via Spotify klickar man här
