Datum: 8 augusti 2014
Klockan slår en timme efter midnatt. Stora mängder svartklädda människor rör sig i mörkret mot Gävles gasklockor. Folk talar om att det är satanistiska ritualer på gång, att människor ska offras, att djävulen ska stiga upp från underjorden och tas emot av sina dödliga undersåtar. Men i själva verket är det en stor skara långhåriga metalheads som samlas framför Getaway Rock Festivals Red Stage för att lyssna på norsk black metal i världsklass, framfört av ett av genren största fenomen: det mäktiga Gorgoroth.
Att säga att Gorgoroth gör sig bäst i komplett mörker är en lätt underdrift. I det svaga ljuset från scenen ser de vitmålade männen ut som de demoner som de försöker att efterlikna. Med musik som förstärker deras redan makabra image blir atmosfären något i hästväg. Att bandet då tar det relativt lugn på scen är inget som stör den onda atmosfären. Det är bara sångaren Hoest som flyger omkring på scen i takt med sitt satanistiska skrikande. Resterande bandmedlemmar står för det mesta stilla för att på sina instrument. Däremot står bassisten Guh Lu för kvällens mest gedigna headbangande. Hur lyckas headbanga konstant utan att nacken bryts av är bortom mig.
Det är inte bara Gorgoroths image som är superb, deras musikalitet är även den på hög nivå. Sångaren Hoest ligger på topp genom hela konserten och demonstrerar sin skicklighet som skrikarare väl värd sin plats i lineupen. Men vad mer kan man förvänta sig då han till vardags agerar sektledare i lika elaka Taake? Gitarristen och bandledaren Infernus bjuder även han på en förstaklassig upplevelse. I låten Aneuthanasia riffar norrmannen loss så det bara skriker om det. Mycket av kvällens musik baseras just runt de tunga tonerna som så elegant ljuder från strängarna.
Tyvärr är det synd att upplevelsen får ett sådant abrupt slut. Efter att Unchain My Hearth spelats klart, efter endast 60 minuter av deras en och en halv timme långa speltid, ställer kvintetten ifrån sig instrumenten och går iväg utan ett ord. Jag är inte den enda som står och ser förvirrad ut. Alla förväntar sig att bandet ska stiga upp på scenen igen för en encore. Men när ljuset tänds och Vi Äro Musikanter börjar spela inser åskådarna till sin besvikelse att konserten är över. Med tunga steg börjar folk dra sig tillbaka med önskedrömmar om att Gorgoroth hade utnyttjat sina sista 30 minuter.
Bäst: Atmosfären
Sämst: Att inte hela konserttiden utnyttjades
Betyg: 8/10
Text: Markus Lassus Bjälnes
Foto: Sandra Thulin, Katrin Unge
Fler bilder hittar ni här.
