Självfinansierad
Släpps den 16 december
Prisbelönad och instrumental proggrock står på schemat när kvartetten Gösta Berlings Saga släpper nytt. Med ett hjärta som inrymmer både Hansson/Karlsson och ett hemtrevligt mörker blir det aldrig en tråkig stund på detta mellotronälskande alster. Platta nummer fyra i ordningen ser gruppen leka hej villt med kontrastfiltret bara för att spela lekfullt på de tunnaste av synapsnerver.
Det börjar mystiskt och trolskt, nästan lite som ett Trolltider för vinpimplande vuxna. Tills de odygdiga gitarrerna ger sig in i leken. Då går paletten i mörkare toner samtidigt som den aldrig tappar sin värme. Istället pulserar trummorna organiskt medan den musikaliska huvudmelodin tuggar samma hypnotiserande slinga om och om igen. Sersophane är lika mycket spridda intryck som den är enad musik, även om den balanserar hårfint mellan intresse och uttråkighet på det 15 minuter långa eposet Channeling the Sixth Extinction.
Gösta Berlings Saga ser till att röra om i grytan utan att för den del skull slå mig med häpnad. Musiken är som ljuvligt balsam för själen samtidigt som den på skiva ter sig mycket blekare än i livesammanhang. Detta är något som är nära att trollbinda mig med de mörkaste av häxkonster men som nöjer sig med att fånga in mig i en magisk älvring.
Betyg: 7/10
Spår:
1. Konstruktion
2. Sersophane
3. Fort Europa
4. Dekonstruktion
5. Channeling the Sixth Extinction
6. Naturum
Medlemmar:
Einar Baldursson – gitarr
David Lundberg – mellotron, synth
Alexander Skepp – trummor, perkussion
Gabriel Tapper – bas
Text: Cecilia Wemgård
