Andra dagen av Göteborg Rockfest inleds av Borås-grabbarna i bandet Bloodlit. Publiken är pinsamt tunn, men detta verkar inte påverka pojkarna som river igång, och visar vart skåpet skall stå.
Det är riktigt tungt och det är svårt att inte tänka på Ralf Gyllenhammar i vissa delar när vi hör sångaren Mladen Milojkovic ta ton.
Även det andra bandet Egonaut kommer från grannstaden Borås. Dock sänks tempot hos publiken då det känns lite krystat från scen.
Frontmannen Fredrik Jordanius utstrålar dryghet värre än en diskmedelsreklam, vilket får publiken att vända sig till baren istället för scenen.
När Waredge går på har klockan hunnit bli halv 8 och det skriker fortfarande tomt i lokalen.
Bandets sångare Ruben Hultman uppmanas framme vid scen att ropa in folket i lokalen, vilket han lyckas med riktigt bra. Ödmjukt och proffsigt lockar han fram folket till scenen och drar igång tempot som påminner om The Hives i en hårdare tappning.
Kvällen fortsätter som planerat trots den till synes folktomma lokalen. The Horsehead Union däremot kör fullt ut med skitig och ösig Rock n’ roll och grym energi på scen. Inte mycket senare kliver Famoüs Jameson på, som bjuder på attityd med råge. Sångerskan Cazie Star äger scenen med sin riviga röst, och jag kan inte låta bli att le förnöjt.
Äntligen så kommer det lite folk till Parken och man kan känna hur stämningen höjs inför Screamer som snart skall förföra våra öron.
Den anda och puls bandet levererar från scen får Parken att börja koka. Det är ett jävla tryck i musiken som inte går av för hackor.
Personliga favoriter som Screamer och Keep on walking från debutplattan Adrenaline Distractions gör bevisligen inte bara mig på bra humör, bandet fortsätter att röja med starkt medhåll från publiken.
Inför nästa band är lokalen fullproppad. Det är trångt, det är svettigt, det är rock n’ roll.
Upp på scen kliver ett pack Göteborgsstoltheter, männen i Diamond Dawn. Det melodiösa och fullkomligt genialiska i musiken presenteras av ett otroligt sammansvetsat band som får hela Parken att explodera.
Den energi och glädje bandet visar upp går som en direktlänk till publiken som även den blir glödhet.
Håll utkik efter bandet då de spelade in sekvenser till deras musikvideo som kommer dyka upp i början av 2013. Ni som var där kommer vara med och ni som missade detta spektakel kan få en inblick i hur det är på Göteborgs Rockfest när det är som bäst.
Jag avundas inte snubbarna i Siphon Fuel, att gå upp efter en spelning som Diamond Dawns är inte det lättaste.
Om jag uttalat mig annorlunda hade detta varit stunden då jag fått äta upp mina ord. Siphon fuel kör igång och det gör de med besked. Bandet gör ingen besviken, de gör allt och lite till för att inte besudla den underbara stämningen i lokalen (publiken gör även de sin del).
Det här är den bästa spelning jag sett Siphon Fuel göra någonsin.
Siphon Fuel river av Black Alley Cat tidigt, ett smart drag som får i gång publiken. När Good girls go to heaven sjunger de flesta brudar med, succen på den fronten är i alla fall ett faktum.
Det återstår ännu ett band på rockfestens tredje dag, Katana.
Strålande av säkerhet och jävlar anamma äntrar de scen. Katana gör precis det ett band ska och riktigt kör skiten ur det sista besökarna.
Det är ett musikaliskt sett, rippat, Katana vi får se som bjuder på mycket show och en grym publikkontakt.
Det är en fröjd att blicka ut i publiken och se hur folket hänger med och sjunger med i texterna, även i låtar som Wrath of the emerald witch och Kubilai Khan från nya skivan Storms of War som släpptes tidigare i år. Detta om något är ett bevis på att det är ett band av klass som står på scen. Det är med en härlig mix av nya låtar och gamla klassiker som Katana avslutar dag två på Göteborg Rockfest.
Bilder hittar ni HÄR
