Tyska Grave Digger tillhör de tidiga metalpionjärerna som vajande fanan lika säkert som de klämde ur sig det ena allsångsvänliga albumet efter det andra. Snart fyra decennier har gått och det har blivit dags för bandet att klämma ur sig platta nummer 18 i ordningen. Förra året lovade sångaren Chris Boltendahl att det stundande albumet Healed by Metal skulle låta 120 % Grave Digger, vilket i detta fall borde betyda klassisk heavy metal influerad av det gyllene årtiondet 1980.
– Personligen tycker jag att vi har lyckats, säger Chris glatt via Skype. Det var våra intentioner redan från början att albumet skulle luta mer åt 80-talet eftersom vi blev rejält inspirerade efter skivan vi gjorde förra året, Exhumation (The Early Years). Då fokuserade vi enbart på att göra återinspelningar av vårt gamla material från 80-talet. De erfarenheter vi fick med oss när vi arbetade med den plattan gjorde det lättare för oss att följa de direktiv vi satte upp om att leverera ett album som verkligen låter 120% Grave Digger.
Chris beskriver sig själv som en ”80-tals pojke” och att han inte har några större problem att komponera samma typ av musik som han växte upp med.
– Jag tycker att 70-talet och 80-talet var gloriösa år inom hårdrocken. Jag hade turen att växa upp mitt i allt detta (Chris föddes 1962) och har sparat den eran i mitt blod. I början av den här inspelningen diskuterade vi vad som utgör en BRA metallåt. Vi kom fram till att det behövs ett tufft gitarriff och en bra refräng, det är faktiskt allt. Sedan släppte vi in hela bandet i repan och gav oss itu med att komponera låtar efter dessa riktlinjer. Efter sju dagars arbete hade vi mer eller mindre 20 färdiga låtidéer vilket till sist mynnade ut i nya plattan Healed by Metal.
Vad är historien bakom titeln?
– Det är faktiskt en riktigt lustig historia. För två år sedan spelade vi på Moscow Metal Meeting, området påminner lite om en amfiteater och bredvid den finns ett sjukhus. Under tolv timmars tid spelades det bara metal på scenen. Jag stod bredvid allt med vår turnémanager och frågade hur han trodde att det stackars folket på sjukhuset mådde efter så många timmar med metalmusik. Han såg på mig och sa att de nog hade blivit läkta av metal (”healed by metal”). Jag tyckte det var en så bra titel att jag sparade den. Skratt. Först tänkte jag att den fungerade bäst som låttitel men sedan kom jag även på att den fungerar utmärkt som skivtitel.
Känner du att du själv har kunnat använda metal som en läkande faktor?
– Jodå, vare sig det har varit goda eller dåliga stunder så har alltid musiken funnits där. Det var en fantastisk upplevelse att som barn växa upp med Deep Purple och Led Zeppelin. Att sedan, under 80-talet, få se giganter som Dio, Judas Priest och Iron Maiden var underbart. Jag hamnade i en hel del bråk med mina föräldrar på grund av mitt val av musik. Till sist kom de att acceptera både min musik och att jag blev musiker. Men genom hela livet har metal allt stått vid min sida och fungerat som en stöttande stege.
Det är knappast första gången som musik som ett helande ting har tagits upp inom läkarväsendet. År 2014 släpptes dokumentären Alive Inside: A Story of Music & Memory där man följer den amerikanske socialarbetaren Dan Cohens kamp för att ge patienter med grav demens möjligheten att få lyssna på musik från deras barndom. Anledningen är simpel, med hjälp av musik kan även långt gående demens hållas stången och patienterna tycks vakna upp, åtminstone korta stunder, ur sjukdomens dimma. På frågan om hur Chris egen ”demensspellista” skulle se ut skrattar han gott innan svaren trillar ur honom som ett rinnande vatten.
– Run to the Hills (Iron Maiden), Highway to Hell (AC/DC), Smoke on the water (Deep Purple), Paranoid (Black Sabbath) och Ace of Spades (Motörhead). Jag är rätt säker på att dessa fem låtar skulle plocka med mig tillbaka till nuet. Min mor led av demens och dog för några år sedan. Jag vet hur tufft det är för familj och vänner att leva med släktingar som lider av denna sjukdom. När det närmade sig slutet sa min fru till min mor att hennes barn (Chris har en syster) var på besök. Hennes svar var att hon inte hade några barn. Hon kunde inte komma ihåg oss… Demens är en sjukdom som förvandlar en stor värld till en mycket liten sådan. Själv bryr jag mig inte om jag får demens eller inte. Får jag det så kan jag inte göra något åt det. Jag vill leva ett positivt liv eftersom jag är en positiv kille och jag älskar mitt liv. Jag älskar även musik vilket är den största gåvan på jorden.
Det finns en viss låt på plattan som jag tycker att du får förklara närmare, nämligen Ten Commandments of Metal.
– Metalmusikens tio budord… De satt vi och skrev ned så att vi kunde publicera dem i texthäftet till skivan. Budorden står faktiskt i mitten av allt och vi hade fruktansvärd kul när vi kom på dem. Varje hårdrockare har sina egna budord men vi skrev ned några generella som förmodligen är med på varje hårdrockares lista. Om du väntar lite så ska jag fixa fram listan år dig, fnissar Chris medan han letar efter rätt fil på datorn.
Metalmusikens tio budord enligt Chris Boltendahl från Grave Digger.
1. Du skall icke spela gitarr utan dist.
2. Du skall icke klippa ditt hår.
3. Du ska slå på trummorna så hårt du kan.
4. Du skall dela din öl med dina metalbröder och metalsystrar.
5. Du skall höja näven och visa djävulshornen.
6. Du ska alltid spela metal så högt som du kan.
7. Du skall aldrig tvätta din metalväst.
8. Det skall aldrig gå en dag utan att du spelar heavy metal.
9. Du skall alltid trots vädret på metalfestivaler.
10. Ni skall alltid stå sida vid sida för ni ÄR metal.
– Jag gillar att arbeta med klichéer. Vi är inte Manowar och jag gillar att inte vara så seriös i mina texter. Varje text har sin egen lilla ironiska underton. Samtidigt är detta viktigt för oss eftersom vi live vill bjuda på ren och skär underhållning till våra fans. Jag vill inte sjunga om hur förjävlig Donald Trump är, eller någon annan för den delen heller. Det kan jag läsa om i tidningarna dygnet runt. Då är det viktigare att ge fansen en trevlig upplevelse.
Text: Cecilia Wemgård
