GAIN Music Entertainment
Släpps den 22 april 2015
Hardcore Superstar behöver egentligen ingen närmare presentation. Med en blandning av heavy metal, garagepunk och sleaze har Göteborgsbandet funnit ett vinnande koncept. På senare år har de växt sig till ett utav Sveriges populäraste hårdrocksband, både live och på skiva. Med all rätt. Den 22 april släpps HCSS, bandets tionde album (borträknat samlingsplattan The Party Ain’t Over Til We Say So från 2011), och min första tanke efter första lyssningen är att bandet genomgår en identitetskris. Hardcore Superstar har under sina år som band förändrat sitt sound ett flertal gånger, lite åt gången. Från heavy metal med svagt anande punk-influenser till att bli mer av ett sleazeband till att nu inte riktigt veta vad de vill. Efter några lyssningar kan jag dock konstatera att låtarna växer mer och mer. Trots kaxiga låtar och trallvänliga refränger så hade det varit önskvärt med musik som fastnat redan på första genomlyssningen.
HCSS inleds med Don’t Mean Shit, som påminner lite grann om hiten Above The Law från föregående album C’mon Take On Me (2013). En relativt stark start som följs av Party Till I’m Gone, men inte bjuds det på någon vidare partystämning där inte. Ärligt talat är låten ganska seg. Direkt därefter drar dock plattans bästa spår igång, The Cemetery. En låt som sätter sig på hjärnan nästintill direkt men utan att kännas uttjatad. Det är även enda låten där jag känner att mixen av bandets äldre och nyare sound går ihop riktigt bra. Ungefär som att Dreamin’ In A Casket från albumet med samma namn (2007) och Bully från Split Your Lip (2010) har fått ett kärleksbarn.
I Off With Their Heads dras tempot ner igen och på samma sätt fortlöper sedan resten av skivan. Det går upp och ner tempomässigt och därmed humörmässigt för undertecknad skribent.
Varje gång jag ska lyssna på en ny låt med Harcore Superstar försöker jag föreställa mig hur låten skulle fungera live. På grund av att flera av skivans spår trots allt har en stark potential till att bli starka i livesammanhang höjs slutbetyget ett snäpp. Däremot blir namnet på albumets sista spår, Messed Up For Sure, väldigt talande för skivan som helhet. För vad är detta alster om inte en tilltrasslad röra? Hardcore Superstar kan bättre än såhär.
Bäst: The Cemetery
Sämst: Oklart vilket sound de strävar efter. Dessutom jävligt tråkigt namn på skivan.
Betyg: 6,5/10
Låtlista;
1. Don’t Mean Shit
2. Party Till I’m Gone
3. The Cemetery
4. Off With Their Heads
5. Fly
6. The Ocean
7. Touch The Sky
8. Growing Old
9. Glue
10. Messed Up For Sure
