Det går rykten i Huskvarna och Jönköping om att det minsann är förfest på Murphys och att en viss legendar med anknytning ar till Iron Maiden ska medverka. I en vrå av stan, precis bredvid den biograf som kastar sitt neonklara sken över torget, har stolar dragits fram och en trevlig skara hårdrockare har samlats framför den lilla upphöjningen till scen. I skenet av några få lampor, och till ljudet av en engagerad publik, äntrar till sist mannen scenen. Blaze Bayley är mannen som trakterade den eftertraktade sångarpositionen i brittiska Iron Maiden mellan åren 1994-1999. Och då han under morgondagen ska framträda på Huskvarna Rock & Art Weekends stora scen passade han på att värma upp publiken redan denna torsdagskväll. Med hjärta, själ och ödmjukhet bjuder han upp på en spoken word-resa genom sitt liv. Med en berättarteknik som fångar in lyssnaren, och med en förmåga att låta blicken möta varje ögonpar i åskådarmassan, för vi följa en man som gått igenom mycket.
Vi inleder resan men en målande beskrivning av den plats där Blaze växte upp, nämligen Birmingham i England. Med en ensamstående mor var livet inte lätt och med ett tungt lugn berättar Blaze om hur intresset för musik växte. Ena stunden förflyttas vi till Sutton Coldfield Hotel där en en ung Blaze torkar spya som portier och som klockan fyra på morgonen komponerar låtar på en liten flygel. I den andra stunden slängs vi vidare till hans första band Wolfsbane och hur de var för dåliga för att spela covers och där med var tvungna att spela sitt eget material. Då kunde åtminstone ingen säga att de spelade fel. Med lika delar humor som skådespel målar sedan mannen upp känslan av att få turnera som Iron Maidens förband och hur varje lördag med Iron Maiden var en ledighetens dag då man prånget idkade på att spela fotboll. Publiken skrattar och tjoar med och när Blaze börjar att berätta om sin tid som Iron Maidens sångare stiger förväntningarna. Något som sedan briserar i tokgarv när britten med fantastisk teatralisk inlevelse berättar om hur han under sin första studioinspelning med Iron Maiden lyckades dra in hundbajs i basisten Steve Harris hus.
Med applåder ringandes i öronen tackar mannen med sällan beskådad ödmjukhet sina fans och sin publik. Därefter är det dags för kvällens välgörenhetsgala. Fonzi Bolin, grundare av Artist Against Cancer, har anordnat med rockkaraoke och de som inte själva vill betala för att sjunga erbjuds att lägga en slant för att få välja vilken låt Blaze ska förgylla. Kvällen inleds med en bastant tolkning av Elvis Jailhouse Rock där Blaze passar på att fuska lite i de snabbaste partierna men sedan bjuder in publiken i refrängen. Därefter kan inte undertecknade låta bli, utan upp på scenen blir det för att ge sig på Iron Maidens fantastiska epos Hallowed be thy name. Uppbackad av en allsångssjuk publik är vi några dussin man som vrålar och sjunger oss igenom denna oförglömliga klassiker. Säkert både i fel tonart och på bröligast vis. Och då Blaze ger en en varm klapp på axeln och berömmande ord måste vi nog utgå från att han är lika snäll som han är lomhörd.
Artist Against Cancer
Facebooksida – LÄNK
Cancerfonden insamling – LÄNK
Text och foto: Cecilia Wemgård