En fin Stockholmskväll träffade jag en bit av Adept, närmare bestämt Filip och Jerry på Pub Anchor i Stockholm. Till följd av något som jag själv valt att kalla ”The Curse Of Adept”, så slutade kameran att fungera, (andra gången det händer, spooky) så det fick bli såhär istället, skrivet.
Det är lätt surrealistiskt att sitta där i hörnet, lite mörkt, lite högljutt och med storheter som Adept. Jag måste erkänna att det gav mitt stammishak lite stjärnglans.
Intervjun skedde i kölvattnet efter att grabbarna släppt sitt nya album, Silence The World, det kändes därför hemskt passande att börja fråga om det…
CIU: Ni släppte ju ett album här precis, hur känns det?
Adept: Skitbra, skitbra!
C: Är ni nöjda?
A: Vi är nöjda!
C: Bra, som det ska vara då! Vad skiljer detta album från tidigare?
A: Massor, massor
C: Några exempel?
A: Nej, inga exempel..
Detta uttalande följdes av skratt och tillfällig sinnesförvirring. Där bandet konstaterade att jag lät relativt insatt och kunde förklara skillnaden. Efter lite övertalning var vi dock, back on track.
A: Skillnaden är väl att på den första plattan var det många melodiösa, rena sångpartier och på andra plattan ville vi göra något som var mycket hårdare än den första. Så nu på tredje plattan har vi mixat det första med det andra och produkten som kommit ut är Silence The World.
C: Så platta nummer tre är alltså ”perfection”?
A: Det var lite så vi kände, men att avgöra det är ju egentligen upp till lyssnaren.
C: Okej, men bandet Adept, ni har funnits i 9 år nu?
A: Ja, inte som det ser ut nu, men 2004 var året vi började supa tillsammans och kalla oss ett band *skratt*. Sen släppte vi en demo också, 2004 och hade vår första spelning 2005.
C: Vilken är den bästa spelningen ni haft, eller ja, den bästa sedan Filip (bassist sedan 4 år) kom med?
A (Jerry): Vi har inte haft några bra spelningar sen Filip kom med. *skratt*, sen vet jag inte om det har med dig (Filip) att göra eller…
A(Filip): Om det är så, så skulle jag definitivt säga att det har med mig att göra *skratt*
A(Jerry) Nejmen, jag skulle nog säga att det var på en festival i Belgien, 2010, det var stort, fick plats för 5000 pers, det var fullsatt och det fanns inga barriärer så folk kunde ju vara helt galna. Det fanns liksom ingen kontroll på någonting fast det var så stort, så därför blev det en sjuk jävla spelning.
A(Filip): Jag skulle faktiskt säga samma..
A(Jerry): Nae? Gay! Det sjuka är att det här var faktiskt innan Filip var med i bandet, ändå är det hans favoritspelning.
Efter att Jerry kastar ur sig detta blir det tyst ett par sekunder innan de båda återigen brister ut i asgarv. Jerry medger att Filip kan ha varit med i bandet trots allt. För att ease the tention, lutar sig fram och ger en något förvirrad Filip en snabb puss på kinden.
C: Jag känner att det kanske är dags att runda av med en fråga ni aaaaldrig fått förut, vad är det sjukaste som hänt er som band?
A: *Suck* du ställer verkligen den frågan?
Det var ju den gången i Berlin min (Filips) första spelning med bandet som fullkomligt urartade i fylla och galenskap, kontentan var ju att jag på något vis fick tag i en pulversläckare och sprutade ner hela backstage området. Dagen efter vaknade jag upp helt svullen i hela ansiktet, kunde inte se någonting, mindre glada bandmedlemmar och med nyheten att vi fått en fet räkning.
Vad säger man? Sånt som händer! Crank It Up tackar Adept för denna gång.
Såhär ungefär, hade det sett ut fast lite mer rörligt om kameran överlevt.
