”Vi är störst, bäst och spelar brutal metal!” Här kickar sångaren Tintin Andersen igång intervjun med ett par starka ord och bjuder på ett gott skratt tillsammans med en härlig glimt i ögat.Jag möter för första gången grabbarna i PRAY FOR LOCUST inför en spelning på Henriksberg.
”Du kommer ingenstans idag av att stå på en scen och bara spela musik. Folk kommer inte och upptäcker dig längre, utan vill du komma någonstans så får du ta dig utanför scenen och visa dig överallt” förklarar Simon. Med en nyinspelad demo med låtarna ”My Side Of Suicide” och ”Parasites” marscherade de upp på SUPERNOVA RECORDS. Skivbolaget behövde endast lyssna live vid ett tillfälle för att besluta sig om att signa Pray For Locust.
CIU: – Hur har allt känts för er sedan ni blev signerade?
Stefan (gitarr) : Jättebra! Man ser fler och fler okända ansikten när man spelar och det är väl någon slags bekräftelse att se det inte bara är dina vänner som följer med och supportar, utan det är verkligen främmande människor som kommer för att höra din musik!
CIU: – Ni släppte ju er första skiva den 18 Augusti förra året, har ni märkt någon större skillnad vad gäller åhörare sedan den släpptes?
Tintin (sång): – Ja absolut, folk kommer och lyssnar på dig, de kan låtarna och hänger med på ett helt annat sätt. Jag har ett ganska roligt exempel på det! När plattan var helt ny släppte så var vi och öppnade åt ett lokalt band i Umeå, Hate Ammo, för en helt okänd publik. Folk gungade väl lite på sina huvuden, men inte mer än så… Sedan var vi uppe i december igen, då för att öppna åt System Annihilated men denna gången var det en stor skillnad på publiken! Det var lagom med folk, men denna gången kunde de vart enda ord i varje låt, jag kunde lika gärna lägga ner micken och sluta sjunga för de överröstade mig stundtals. Mot slutet av spelningen ville jag hetsa publiken och sa ”Nu vill jag se lite blod, och jag vill ha minst 50 pers på scen!”. Till en början kändes det skitcoolt att publiken började fylla scen, men när vi insåg att det förmodligen stod mer än 50 pers på scen greps vi av panik. Jag fick ett infall och ropade ”Stagedive!” för att se folk rasa ner för scenkanten likt lämlar.
CIU: – Haha, fan vad coolt! Har ni någon koll på hur det gått för skivan då?
Tintin: Jag vet att den toppade någon 10-i-topp lista på iTunes efter bara tre månader. Sen märker man ju att det är fler än så som lyssnar, skivan ligger ju på Spotify också, så där lär vi väl ha ett par fler tusen lyssnare, haha!
CIU: – Finns det några planer för en uppföljare nu då?
Simon (trummor): Ja, vi sitter och skriver lite på en ny platta just nu. Vi får väl se lite hur det går och när den blir klar, men vi hoppas på att ha den klar om inte allt för lång tid.
Tintin: Ja, man har ju lite prestationsångest… Vi fick ju faktiskt bra recensioner av förra plattan, men det var ju ofta folk skrev saker som ”Jag väntar med spänning på nästa platta” eller ”Detta är ett band värt att hålla koll på och invänta en uppföljare av”. Man känner väl lite extra press på sig då.
CIU: – Vad är det som gäller för er nu då?
Stefan: Nu skall vi på turné i sommar. Vi kommer spela på tre stycken festivaler, bland annat GETAWAY och sedan blir det ett par krogar runt om i Sverige.
CIU: – En sista fråga då! Vad är det med metalmusiker och stora skägg?
Stefan: Ja du, jag vet faktiskt inte. Jag tror inte jag har någon anledning…
Jerry (gitarr): Jag har det nog bara för att jag älskar skägg! Jag har nog lite utav en ”skäggfetisch”, jag älskar skägg och inte bara mitt. Jag kan gå fram till folk och börja dra dom i skägget för att känna på fyllhet, tjocklek osv.
Stefan: Du är lite utav en skäggets Carl Jan Granqvist…
Jerry: Ja det skulle man nog kunna säga…
Efter att jag har intervjuat Pray For Locust är jag nyfiken på om bandet lever upp till vad de säger om sig själva… Metal är inte något som jag själv väljer att lyssna på men jag blir redan under första låten ”My Side Of Suicide” positivt överraskad.
Genast bevisar killarna att de inte är här för att spela någon osammanhängande extrem metal vars syfte är att klämma in så många osammanhängande ackord som möjligt under så få sekunder som möjligt. Jag gillar musiken väldigt mycket, och avslutar snabbt mitt ivriga letande efter öronproppar i handväskan. Tintin’s röst höjer hela framträdandet och gör något bra till något fantastiskt! När sista låten drar igång har publiken runt scen blivit lite gles, men det hindrar inte gästerna från att röja, jag ser 3-4 pers bredvid baren starta en egen liten moshpit och leva sig bort till en lerig festival med tusentals människor runt sig. Jag njuter lite över att se hur energin har spridit sig från scenen och den enda frågan jag har i mitt huvud när jag åker hem är: Metal kanske är något för mig?
Genast bevisar killarna att de inte är här för att spela någon osammanhängande extrem metal vars syfte är att klämma in så många osammanhängande ackord som möjligt under så få sekunder som möjligt. Jag gillar musiken väldigt mycket, och avslutar snabbt mitt ivriga letande efter öronproppar i handväskan. Tintin’s röst höjer hela framträdandet och gör något bra till något fantastiskt! När sista låten drar igång har publiken runt scen blivit lite gles, men det hindrar inte gästerna från att röja, jag ser 3-4 pers bredvid baren starta en egen liten moshpit och leva sig bort till en lerig festival med tusentals människor runt sig. Jag njuter lite över att se hur energin har spridit sig från scenen och den enda frågan jag har i mitt huvud när jag åker hem är: Metal kanske är något för mig?
Setlist:
01. My Side Of Suicide
02. Parasites
03. The Living Dead
04. The Tears And The Blood
05. Hang A Traitor
06. Let Them Bleed
07. A Mothers Love
08. Shiva
