Century Media
Släpps den 21 december
Iced Earths starke man, bandgeneralen Jon Schaffer, har de senaste åren gjort sig ett namn på att återvinna sina egna klassiska riff likt en annan ”Panta mera”-reklam. Nu verkar han dock ha hörsammat fansens klagan och passat på att återuppliva bandets föregångare Purgatory (1985-1988). Med tjusiga gamla örhängen och två återvändande originalmedlemmar kan det väl inte bli bättre?
Gene Adams är sångaren vars spontant charmanta vrål alltid får honom att låta som en man som går med ögonbindel i ett rum fyllt med vassa legobitar. Antingen hatar du eller älskar hans röst. Det är också denna röst som är EP:ns räddning. Trots att åren haft sin gilla gång låter Gene inte en dag äldre än tjugo och i Dracula når han läskigt höga toner med hela registret i behåll. Det är med samma trygga värme den andre originalmedlemmen, gitarristen Bill Owens, bryter ut i det ena högkvalitativa riffet efter det andra. Smolket i bägaren är snarare Jon själv som hela tiden försöker lägga sig längst fram i mixen oavsett om det handlar om gitarrspel eller sång. Hans fetisch för att vilja dominera framförandet blir snart tröttsamt och hans dova morrande får han hellre spara till sitt soloprojekt Sons of Liberty.
Med fem låtar från bandets tidiga 80-tal (även om några av dem kom att göra entré på senare skivsläpp) är allt som uppdukat för succé. Tyvärr uteblir wow-faktorn vilket också beror på den kliniskt rena produktionen som vi sett Iced Earth falla offer för. Vart är det skitigt genuina när man behöver det? Det är faktiskt inte nödvändigt att runka med en Kleenex ansiktsservett bara för att man har möjlighet att göra det.
Betyg: 6/10
Spår
1. In Your Dreams
2. Dracula
3. In Jason’s Mind
4. Jack
5. Burning Oasis
Medlemmar
Jon Schaffer – gitarr, sång
Gene Adam – sång
Bill Owen – gitarr
Jim Morris – gitarr (gäst)
Ruben Drake – bas (gäst)
Mark Prator – trummor (gäst)
Text: Cecilia Wemgård
