KING KOBRA – ”King Kobra”
(Frontiers Records)
”Fan vad kul! Det här låter bra”, tänker jag medan Midnight Woman dunkar ut genom högtalarna. Jag är inte särskilt bekant med King Kobra på annat sätt än deras förre detta transexuella sångare inte är med, inte heller andra sångaren som flydde vidare till Foreigner. Den tredje och nuvarande sångaren har jag bra koll på. Quiet Riot-bekantingen Paul Shortino är ett säkert kort när det gäller 80-tal. Problemet med återförenade åttiotalare är att den nysläppta musiken ofta låter daterad. Ett försök att låta exakt som de gjorde för 30 år sedan. King Kobra skäms inte över att ragga med 80-talet, det får man göra också, om man gör det bra.
Inledningen bådar gott, det är refränger och gitarrer som gäller. Michael Sweda och David Henzerling är en strålande gitarrduo. Inledande Rock This House, Turn up the Good Times och Live Forever osar klassisk rock utan att låta daterad. Jag sitter och väntar på bottennappet, när bandet tillslut faller för att charma 80-talspubliken för mycket. Men det kommer aldrig. Bandet manglar vidare med fina låtar som Tear Down the Walls och This is How We Roll (med inspelad publik i bakgrunden, som låter riktigt fejk! Varför?) innan tidigare nämna Midnight Woman kommer, imponerar stort och avslutas. Fina balladen Cryin’ Turns to Rain och avslutande Fade Away för typiska Shortinostämplar med sig. Jag känner igen drag från hans soloalbum som släpptes för ett par år sedan.
Det här är en modern tappning av klassisk rock, skivan rekommenderas varmt att lyssnas på! Det finns inget att verkligen klaga över. Det som hindrar mig från att sätta ett toppbetyg är avsaknaden av en riktig hitlåt, ett ledmotiv för skivan. Allt håller en hög och jämn nivå, men ingen otrolig topp. Med Carmine Appice på trummor och Johnny Rod på bas är inte bandet bara packat med rockprofiler, alla är riktigt kompetenta musiker. Det bådar gott inför en eventuell framtid på livescenerna!
Betyg: 8 / 10
Fredrik Sotka
