Datum: 2014-07-03
När Karlstadskvintetten Lancer går på den lilla friluftsteatern under torsdagen vet jag inte riktigt vad jag ska förvänta mig. Festivalprogrammet beskriver dem somett energiskt band med influenser från Helloween, Iron Maiden och Hammerfall. Dock räknade jag inte med ett så skoningslöst käckt framförande av fyra musiker och en spandexklädd guttaperkaboll (tänk dig en studsboll med förmåga att inta kopiösa mängder energidryck) till sångare.
Lancer intar scenen med både självförtroende och spelglädje. Det dröjer inte länge innan teatern fylls med folk, lockade av det fem år gamla krutpaketet som levererar melodisk heavy metal av högsta kvalitet. Som ett av festivalens minsta band har Lancer inte mycket scentid till sitt förfogande – blott fem låtar hinns med – men de minuter som finns utnyttjas till max.
Det sparsamma mellansnacket innehåller mycket självdistans – möjligen ett måste när man år 2009 startar ett metalband med så utpräglad 80-talsstil – men seriositeten i framförandet går det inte att ta miste på. Sångaren Isak Stenvall behandlar mikrofonstativet som en älskare under falsettskriken och kommunikationen mellan såväl band och publik, som medlemmarna själva, är oklanderlig.
Lancer är, utan tvekan, torsdagens höjdpunkt. Kvickt, charmigt och långt ifrån daterat. Om det hade funnits någon rättvisa skulle de ha fått byta scen och tid med Raubtier. En friluftsteater med sittande publik är helt enkelt inte rätt forum för den sortens pulserande energi som dessa herrar bjuder på.
Bäst: Energin och samspeltheten – kvalitet från början till slut.
Sämst: Scenen och det faktum att jag inte kunde höra låttitlarna ordentligt.
Betyg: 8/10
Text: Julia Gill
Foto: Martin Bäckström-Ledin
