8/6-2012
Adrenaline Mob är mitt nya favoritband. Adrenaline Mobs publik är min nya favoritpublik. Det ljumma duggregnet (som man inte blev blöt av) är mitt nya favoritväder. Ni som inte såg Adrenaline Mob på Sweden Rock Festival år 2012, ni har missat något episkt.
Denna supergrupp som består av Russell Allen (Symphony X), Mike Orlando, Mike Portnoy (Ex-Dream Theater) och John Moyer (Disturbed) gjorde sin första Europaspelning på Rock Stage idag.
De kickade igång vår morgon så in i helskotta med Psychosane och ett stilla duggregn börjar falla över den lyckliga publiken. Det är (inte helt oväntat) snortight och man blir så glad av att titta på dem. Det här är karlar som trivs att stå på scenen och älskar musiken de spelar. Russell Allen säger att han med Adrenaline Mob verkligen gör musik som ligger honom varmt om hjärtat och betyder något.
Han dedikerar balladen All On The Line till sin dotter och det är så otroligt vackert. De kör även nya singeln Indifferent som går hem helt och hållet hos åskådarna. Mike Orlando kör galna gitarrsolon och gör roliga miner när han tittar ut mot sina fans. Mike Portnoy öser på utav bara tusan bakom trumsetet. Publiken är helt frälst.
Russell Allen berättar att de endast sovit fyra timmar inatt (Mike Portnoy påpekar också att det här nog är det tidigaste han någonsin har spelat trummor) och att de är otroligt glada över att få vara här och spela för oss (trots jetlag). Det syns. Hela spelningen är som att vara i ett lyckorus. Deras enormt bra publikkontakt gör att det är så tacksamt att stå framför scenen.
Under Hit The Wall får bandet hela den gigantiska publiken att hoppa som galningar och det är helt underbart att se band och publik bara älska läget. ”I wanna see you all be soldiers for The Mob” vrålar Russell Allen innan de kör igång Undaunted och tjejen som står bredvid mig börjar gråta för att hon tycker så mycket om det.
Som om det inte var nog bra redan avslutar Adrenaline Mob spelningen med att dedikera sin cover på Black Sabbaths låt The Mob Rules till allas vår hjälte Ronnie James Dio. En liten glädjetår rinner ner för min kind och man glömmer nästan bort att andas.
Jag kan inte för mitt liv komma på ett bättre sätt att starta tredje dagen på Sweden Rock Festival på. När spelningen är över och jag går igenom publiken och hör allas beundrande kommentarer förstår jag också att jag inte är ensam om det.
Bäst: Allt.
Sämst: Inget.
Betyg: 10/10
Annelie Tottie
Foto: Christopher Mason
