29 juni 2012
Ikväll bjuds vi på två av Sveriges just nu mest intressanta progressiva doom metal band, nämligen Bombus och Saturnalia Temple. Vi befinner oss inne på Moriska Paviljongen, ett ställe som mer är känt för sina balkan fester samt House Of Hip Hop, ikväll är det dock djävulshornets tecken som gäller.
Först ut är Saturnalia Temple som likt inga andra band blandar den psykadeliska rocken från forna dagar med tyngre metal i en doominfesterad trans-liknande magisk rit. Just hemkomna från en framgångsrik co-headline Europa-turne tillsammans med vännerna i Year of the Goat och ett framträdande på legendariska Roadburn festivalen i Holland (med bland andra Killing Joke, Sleep, Voivod med flera).
Saturnalia Temple släppte den nu kultklassade och hyllade skivan UR 2007, därefter följde ett flertal prestigefyllda spelningar runt om i Europa bland annat som support till The Devil’s Blood.
Medlemmar: Tommie (sång, gitarr), Peter (bas) och Micke (trummor).
Vart är mitt LSD någonstans? Inte för att jag går på droger men LSD hade varit perfekt inför Saturnalia Temple då bandet med all säkerhet hade sprutat ur sig en massa färgstarka färger runtomkring sig med en translik trollbindning som endast kan mätas med tidig Pink Floyd. Saturnalia Temple är väldigt nyskapande inom modern musik men det märks även att de har hämtat inspiration utav gamla band, som nämnda Pink Floyd men här finns även gitarr samt basriff som påminner starkt om Black Sabbath.
Konserten börjar med att Tommie står helt själv på scenen, först tror jag att han soundcheckar men kommer snabbt till insikt att han spelar introt till kvällens första låt Aion Of Drakon, ett långt intro där han drar på strängarna samtidigt som han låter effektpedalen göra sitt jobb.
Saturnalia Temple består av en hel del effekter såsom eko och reverb (speciellt på sången) vilket höjer känslan av det ockulta samt psykadeliska. Bandet går ut starkt och lyckas trollbinda mig från första minut, jag står verkligen och myser istället för att headbanga frenetiskt – det förekommer dock även sådana stunder under konsertens gång.
Det finns en känsla i detta band som är svårt att hitta hos andra, under konsertens tredje låt, som även är höjdpunkten, Sitra Ahra Ruled Solitary Before the Creation får vi bevittna en liten duell mellan Tommie och Peter med långsamma toner som sprudlar ur deras instrument. Mickes trumspel associerar jag till Black Sabbaths självbetitlade låt Black Sabbath. Energin och framförallt känslan är på topp, speciellt hos Tommie som ena stunden gungar fram och tillbaka i trans för att i nästa rulla huvudet likt ett vilt djur. Hans röst växlar mellan skönsång och försök till ondskefullt growl. Peter går fram och tillbaka på scenen mestadels av konserten med ögonen stängda, dock kan man riktigt se hur han njuter av den musik han spelar. Det blir helt fantastiskt när bakljuset endast lyser och man ser hur Micke likt en silhuett på en duk framför sitt doom-inspirerande trumspel skickligt och långsamt.
Då låtarna går in i varandra utan något mellansnack (alls) känns konserten som en enda lång låt, den blir dock aldrig tråkig eller enformig. Saturnalia Temple avslutar sista låten To Know genom att Tommie och Peter slänger av sig sina instrument på golvet och går av scenen, efter några sekunder följer Micke efter och ett distat ljud rymmer lokalen i ungefär en minut innan allt släcks ner, kan mycket väl vara ett av de bästa avsluten jag sett live.
Nästa band ut är Bombus från Göteborg. År 2010 släppte bandet sitt självbetitlade debutalbum och enligt undertecknat var det ett av årets bästa album. Bombus har ett så pass unikt sound att de lyckats skapa en egen genre, Bombusrock.
Medlemmar: Feffe (sång, gitarr), Matte (sånt, gitarr), Peter (trummor) och Jonas (bas).
Bombus startar konserten på samma sätt som Saturnial Temple, Jonas står ensam på scen och drar några strängar på basen som sprutar ut psykadeliska ljud och mina tankar går än en gång till soundcheck, efter ungefär en minut kommer Peter, Feffe och Matte ut på scen och de kör igång den Motörhead-doftande låten Raised By Pigs. Bombus verkligen river stället med sin speed-doom-inspirerade metal som de har lyckats implementera i sitt eget ljud. Det är fantastiskt att se hur välsvarvade Feffe och Matte är på sång då båda sjunger praktiskt taget i alla låtar. Bombus är ett av få band som lyckas med konsten att ha två sångare men ändå få det att låta bra, det blir mer kraftfullt än krystat som så många andra band därute. Sedan att rösterna kan associeras till Lemmy gör inte saken värre.
Även om energin är på topp redan från första ackord dröjer det till tredje låten innan håret på min kropp börjar resa sig. Intro med orientalisk inspirerad gitarr för att sedan övergå till ett trumkomp av Peter som endast kan tillhöra bandets i särklass bästa låt, Biblical. Låten är precis som på album svängigt doom(ig) och skulle lätt kunna blåsa hål i kinesiska muren. Jag skulle även vilja gå så långt och säga att Biblical är en av de bästa nutida låtarna inom doom metal. Med Peters träffsäkra taktkänsla och Mattes grymma solo samt den riktigt kraftfulla sången är låten så mycket bättre live än på album. Bombus fortsätter med de energirika låtarna Outsider och Darkened Matters.
Vi får även ta del av lite nytt material från Bombus kommande album Into The Fire, låtar som Deep River, Apparatus och titellåten Into The Fire tyder på ett band som fortsätter med sitt rituella urtidsljud, det primitiva och smutsiga. Det finns även en större lekfullhet i riffen, den nedstämda doom känslan finns fortfarande kvar men riffen har blivit mer varierande och tekniska, det enformiga som tyvärr kunde förekomma på debutalbumet verkar vara ett minne blott. Egentligen kan jag inte sitta här och avgöra hur albumet kommer bli efter endast ett par låtar. Det verkar dock lovande, speciellt efter Into The Fire där de nedstämda samt glada och dansanta gitarrerna lyckas berätta en historia där jag förstår vartenda ord (ton) även om stora delar av låten är instrumentalisk.
Jag måste ge en eloge till basisten Jonas, bandets energiknippe, det är härligt att se hur han studsar fram fjäderlätt över scengolvet och mer eller mindre kastar sig ut bland publiken med en bas som nästan är lika stor som honom.
Det är med stor glädje som jag får se Bombus för andra gången och förhoppningsvis dröjer det inte alltför länge till en tredje. Två av Sveriges just nu mest intressanta band på en och samma kväll, det kunde ha varit sämre.
Bäst: Bombus Biblical och Saturnalia Temple’s Sitra Ahra Ruled Solitary Before the Creation.
Sämst: Endast åtta låtar från Bombus.
Betyg: 9/10
Saturnalia Temple setlist:
Aion Of Drakon
Black Magick Metal
Sitra Ahra Ruled Solitary Before the Creation
Babylon Gnosis
Dreaming Out of Death
To Know
Bombus setlist:
Raised By Pigs
A Safe Passage
Biblical
Outsider
Darkened Matters
Deep River
Apparatus
Into The Fire
Bilder från kvällen hittar du här.
Skribent och fotograf: Jonas Persson
