Live: Edguy på Sweden Rock Festival, Sölvesborg
6:e juni 2012
.
Edguy gjorde igår sin tredje spelning på Sweden Rock Festival. Det är sex år sedan de spelade här sist och de gör en efterlängtad comeback. Det är en lite speciell kväll för dem ikväll dessutom. Det är nämligen exakt 20 år sedan de gjorde sin allra första spelning med Edguy. Vi känner oss ärade att få fira detta med dem.
.
När man kommer fram till Sweden Stage denna afton möts man av en enorm folkmassa som ropar efter Edguy. Klockan slår midnatt vilken sekund som helst och efter första dagen på festivalen ser besökarna fram emot kvällens sista spelning.
.
När den cirkusaktiga musiken äntligen dånar ut över oss och Tobias Sammet skriker ”Are you ready for the freakshow?” visar publiken hur glada de är över att få dra igång festivalen på riktigt nu. Jag känner redan här att publiken ikväll når upp till nästan samma nivå som de gjorde när jag såg Edguy på Wacken Open Air i Tyskland för två år sedan. Det säger ändå en hel del med tanke på att den festivalen är mycket större och att den ligger i deras eget hemland.
.
Allsången kommer igång på Tears Of A Mandrake och stämningen är på topp. Förutom en liten detalj. Ljudet. Att kunna ha en konversation nära scenen utan att behöva vråla i varandras öron känns helt fel.
.
Tobias berättar om hur kul det är att vara tillbaka i Sverige och hyllar Sweden Rock Festival. Han påpekar också lite skämtsamt att de faktiskt får en ”shitload of money” för det här också. Han vinner genast över publiken på sin sida med sina roliga pratstunder mellan låtarna. Jag skrattar högt flera gånger när han pratar om hur fans aldrig tycker om nya skivor som släpps, att Edguy egentligen är ett ”crappy pop band” (fast ett bra sådant) och att publiken verkar vara mer berusade i år än vad de har varit tidigare år.
.
Innan de kör igång balladen Save Me skämtar Tobias om att detta är en kommersiell låt som lika gärna hade kunnat skrivas av Nickelback. Både band och publik håller med om att Nickelback inte är ett band som uppskattas speciellt mycket. Tobias erkänner dock att alla band han någonsin pratar illa om är band han ser upp till och skulle vilja turnera med (och vi får lova att inte berätta att han har pratat illa om dem). Med tanke på det låga ljudet är det inte ens konstigt att skrattsalvorna hörs så bra.
.
Lavatory Love Machine är en publikfavorit tillsammans med avslutningslåten King Of Fools. Vi får även höra ett skickligt trumsolo och första versen i Iron Maidens låt The Trooper, vilket piggar upp oss lite mot slutet. Precis som Tobias säger så har i princip hälften av besökarna på vänster sida om scenen gett upp och gått iväg för att festa vidare. Därför tycker han att de ska bjuda oss som är kvar på något speciellt, vilket är anledningen till denna lilla avstickare.
.
Under Babylon, när spelningen börjar lida mot sitt slut står de bandmedlemmar som inte sitter bakom ett trumset så nära varandra som möjligt och spelar. Tobias känner sig lite tomhänt och spelar luftgitarr under solot. Denna charmknutte fortsätter att vara rolig när han säger ”We’re not going to FINNISH now, we’re going to END”. Med tanke på att vi faktiskt är i Sverige.
.
Innan King Of Fools kör igång får han oss verkligen att förstå att vi är grymma och att vi är ”The hardcore people of Sweden Rock Festival”. Kanske bidrar detta erkännande till att sista låten känns så fantastisk.
.
Det är riktigt synd att ljudvolymen inte är vad den borde vara. Den här mäktiga känslan som brukar infinna sig på powermetalkonserter kommer liksom aldrig fram helt och håller. Edguy gör allting rätt men de har inte ljudet med sig ikväll.
.
Bäst: King Of Fools och Tobias Sammets mellansnack.
Sämst: För låg ljudvolym och mycket irriterande blinkande lampor.
Betyg: 6/10
.
Annelie Tottie
Foto: Linda Florin
