2012-03-23
Innan Bonafide går upp på scen får vi ta del av deras nya album Krusher inne på Vinylbaren som sitter ihop med KB, den låter typisk Bonafide – 80-tals rock blandat med groove och långa men ack så fina solos. Ungefär 500 människor har hittat till KB denna kväll och det kommer bli stort, sanna mina ord.
Det är svårt att inte gilla Bonafide när de står där på scen och leverar låt efter låt med en stor lekfullhet samt självsäkerhet. Inledande Dirt Bound som för tankarna till AC/DC har aldrig låtit bättre. Det finns även en hel del andra referenser här såsom KISS och The Cult. De flesta låtar har en enkel refräng som gör det lätt för publiken att sjunga med i, publiken utgör förövrigt en stor faktor i kvällens spelning. Jublet efter varje låt blir ibland öronbedövande och Malmö älskar sitt Bonafide – det märks tydligt att det är ömsesidigt.
Efter den 80-tals osande låten I Don’t Need No Doctor som KISS skulle vara stolta att ha kunnat kalla sin egen kommer en ny låt, Butter You Up som lär bli en fortsatt given live-låt. Pontus gör den obligatoriska springa-ut-i-publiken-med-gitarren, den här gången ställer han sig dock inte på något en bit ifrån scenen och spelar, förmodligen är det på grund av att han inte kommer fram i den täta folkmassan av jublande Malmöbor. Martin och Micke håller ställningarna uppe på scen, de står tätt ihop i skön hårdrockspose och när Pontus kommer upp på scen igen så går de in i Nice Boys.
Pontus är bandets stjärna, han förklarar sin kärlek till Malmö och är oerhört glad över att vi förstår vad han säger till skillnad från Stockholmarna. Jag har sagt det förr och jag säger det igen, Pontus slåss däruppe på tronen med Ralf Gyllenhammar om vem som är Sveriges bästa frontman. Känslan man ser i hela hans kroppsspråk under ett solo tillsammans med hans bluesaktiga röst (som är en av Sveriges bästa) är mäktigt.
Martin som nu har spelat i bandet några månader tar verkligen för sig på scen till skillnad från när jag såg Bonafide sist i december och det är härligt att se då han tillför en hel del energi till bandet. Samspelet mellan honom och Micke under de instrumentala delarna är riktigt bra, man märker att de har kul ihop. Micke med sin oerhörda pondus är även han på topp ikväll, under Hard Living Man ger han ifrån sig ett riktigt bra solo, dock saknar jag den bluesaktiga 50c Millionaire där han verkligen brukar gå loss på sin gitarr.
Sedan kommer vi till Niklas! Sist jag såg Bonafide live vågade jag påstå att han är en av Sveriges bästa trummisar. Den åsikten ändras inte ikväll, snarare stärks den då han driver fram bandet med sin rytmiska ådra och det lilla trumsolot innan Butter You Up är riktigt bra, han får även äran att öppna upp nästa låt Night Time. Energin hos honom är stor ikväll.
Låten som alla väntat på då, Fill Your Head With Rock. Pontus bjuder upp publiken på scen, ungefär 15 stycken går upp. Pontus sjunger, vi sjunger efter. Den är väldigt given som en finallåt då den tar ut allas energi. Som jag skrev i början är det väldigt svårt att inte gilla Bonafide, de smittar av sig med en väldig energi på publiken och man vill bara ha mer. De visar än en gång att de är ett av Sveriges bästa liveband och kvällen blir inte sämre, nästa band ut gjorde mig väldigt positivt överraskad.
När jag stod där och kollade på Electric Boys så fick jag associationer till Dan Baird’s Homemade Sin’s spelning på KB i november förra året. Den gav mig en oerhörd glädje och energi, Electric Boys lyckas göra det med. Även resten av publiken känner samma sak som jag, de flesta lyser upp och ler brett när Conny spelar ett magnifikt solo eller vickar på arslet (som han så själv fint uttrycker det), speciellt under Electrified som är kvällens höjdpunkt när det kommer till lycka! Annars är det All Hips N’ Lips och Mary In The Mystery World, det finns ingen framför scenen som är tyst under dessa låtar, den förstnämnda dansar även en hel del av publiken under.
Electric Boys går i temat ”känsla” denna kväll! Conny som jag redan nämnt är inte bara en grym sångare utan även en riktig showman samt en skicklig gitarrist. Myskänslor genomsyrar kroppen när han spelar ett solo strax innan All Lips N’ Hips och när han använder whammyn, då blir det effektfest, speciellt under Welcome To The High Times som får lite Pink Floyd vibbar.
Andy är väldigt cool med sin bas och gungar ungefär 90% av konserten, resterande 10% sjunger han. Han dominerar Rags To Riches fullständigt.
Franco, den andra gitarristen i bandet har en väldig pondus på scen! Han rör sig inte mycket men det behövs inte heller för man lägger märke till honom och hans soloarbete, speciellt i den grooviga Electrified där han springer fram till kanten medan Conny och Andy står bakom i skymundan är lekfullt. Även solot i The House Is Rockin’ är grymt. De flesta solos från Electric Boys är tekniska, snabba och väldigt ”roliga” att lyssna på, samspelet mellan Conny och Franco är tight.
Niclas lyser på många av låtarna, speciellt under Knee Deep. I många av låtarna står de andra vända mot honom och det ser ut som att han ska slå sönder trumskinnet vilken sekund som helst. Pontus Snibb smyger fram några öl till honom då och då, Conny utbrister ”Pontus Snibb håller på att supa ner våran trummis, bara så ni vet om det skulle skita sig”.
Innan sista låten All Hips N’ Lips ger Conny miken till en kille i publiken som säger ”Now dig this one motherfucker” och ingen säger emot, All Hips N’ Lips är ett litet mästerverk och lika viktig för Electric Boys som Fill Your Head är för Bonafide. Det är en väldigt snygg final med en massa solos, effekter, glädje, kärlek och Gud vet vad. Det enda jag vet är att jag är tagen efter spelningen och det är band som Electric Boys och Bonafide som gör att det är värt att gå på konserter. Ni som missade kvällens konsert, hoppas ni hade en giltig anledning annars fy skäms på er.
Det här är Rock n’ Roll när den är som bäst!
Bäst: Spelglädjen, energin och rocken.
Sämst: ?
Betyg: 10/10
Setlist Bonafide:
Dirt Bound
Down
No Doubt About It
Hard Livin’ Man
Can’t Get Through
Doing The Pretty
I Don’t Need No Doctor
Butter You Up
Night Time
Fill Your Head With Rock
Setlist Electric Boys:
Angel in an Armoured Suit
Groovus Maximus
Father Popcorn’s Magic Oysters
Electrified
10 000 Times
Knee Deep
Welcome To The High Times
My heart’s not for sale
The House Is Rockin’
Mary In The Mystery World
Rags To Riches
Captain Of My Soul
All Lips N’ Hips
Bilder från konserten hittar ni HÄR:
Intervju med Conny Bloom hittar ni HÄR:
Skribent och fotograf: Jonas Persson
