Mimikry LIVE på Debaser Slussen, enligt Jimmy Rimsby
29/3-2012
.
Det är svårt att förstå att lokalen knappt är halvfull denna afton. Har informationen inte gått ut till alla? Är det andra frestelser i huvudstaden som lockar mera? Folk ska ju vara här! Mimikry har ju bjudit in till releasefest för nya skivan Monster.
.
Jag har sett detta band flera gånger i mitt liv. Både på festivalscener och på mindre ställen som Kafé 44, och redan innan konserten har kommit igång är jag övertygad om att Debaser Slussens scen kommer att göra bandet rättvisa. Mimikry ska helt enkelt upplevas live. Även om samtliga av deras studiosläpp är måsten i skivsamlingen så tycker jag ändå att de aldrig riktigts har lyckats fånga energin från sina framträdanden på skiva. Ikväll blir jag återigen påmind om detta.
.
Få frontmän besitter samma förmåga som Hjalmar ”Hjalle” Östman att gå från känslomässig diktare till någon som tycks vara besatt av demoner och för att slå om ytterligare en gång till någon slags underhållande sagofarbror. Kanske är det därför som nytillskottet Brandström blir stillastående? Han får helt enkelt ingen yta på scenen att ta plats på. Och det behövs ju inte egentligen, eftersom Hjalle, men även gitarristen Åsberg, är experter på att ta upp scenytan.
.
Dalarnas stolthet bjuder på hits från starten fram till nya släppet. Äldre hitlåtar som En flicka som är stark får samma gehör av publiken som nyare, och för den delen de låtar som denna kväll premiärspelas. Av dessa får Här finns inga vackra människor direkt respons av publiken som bjuder på en mäktig allsång. Faktum är att publiken tycks vara med på noterna vilken låt det än gäller, och avsett om man kan texten eller inte så gör man sitt bästa för att nynna med i melodin.
Att det här bandet har funnits sedan mitten utav 90-talet märks tydligt. Bandet är enormt sammanspelat och vid minsta lilla hint till improvisation så hänger hela orkestern med. Även om alla partier inte sitter som de ska, och särskilt låtarna från nya släppet känns osäkra, så bjuder Mimikry på en stabil spelning. Bandet blandar sina egna favoritlåtar med låtar som de vet om att fansen vill höra. Vi får höra en version av Nell som får en att hoppa jämfota av lycka, men under samma spelning bjuds vi på en version av Ni får aldrig in mig där som är så mörk att en bitterhet väcks inom mig. För att förstå bandets mångsidighet så måste Mimikry upplevas i ett levande format, mitt framför dina ögon.
Spåren från släppet Alderland tycks stå högt i kurs hos medlemmarna, och det med rätta då dessa spår bär på en egen identitet. En identitet som avslöjar hur Mimikry borde låta live, och som även bär på den hemliga förmågan att skriva låtar enligt den formeln som Mimikry borde ha låtit från början. Att nyare nummer dominerar setlisten är ingen överraskning då dessa helt enkelt visar bandet från dess rätta sida.
.
Ljudet är bra, och särskilt Hjalles sång låter utomordentligt bra. Efter en spelning som denna är det svårt att förstå varför Mimikry fortfarande inte har fått ett ordentligt genombrott. Att hitta ett svenskt band som på lika smidigt sätt kan gå mellan hårdrock, punk och ja… Typisk svensk poprock är nog omöjligt. Att hitta ett charmigare band eller ett band som bjuder mer på sig själva är också svårt.
Bäst: Alderland
Sämst: Cover-valen känns inte helt lyckade.
Betyg: 8 / 10
Jimmy Rimsby
.
