Live: Oz på Metaltown, Göteborg
.
16/6-2012
AFM Records
.
Slayer spelar på övertid borta på stora scenen, så gott som alla festivalens besökare är där och Close Up-tältet står nästan helt tomt inför Oz spelning. Jag tittar inte på klockan men det känns som om man valt att vänta några extra minuter för att se om folk inte ska börja trilla in snart. Det står väldigt stilla och till en början känns det ganska sorgligt men när larmet går, sirenerna blinkar och Oz dundrar ut mot det fyrtiotal personer i publiken som är här för att se dem gör de en sak klar för oss; de struntar i om vi är 10 eller 10 000, här sparas inte på någon krut!
.
Searchlights och Gambler är spelningens första låtar och gitarristen Michel Santunione sätter standarden direkt genom att spela med tänderna, det showas duktigt redan från start och publiken hejar på. Det var otroligt längesedan jag röjde på en konsert men under kvällens spelning tände något till. Eftersom vi var så få på stället blev känslan av intimitet väldigt hög, Ape DeMartini höll suverän publikkontakt och sprang från höger till vänster för att personligen sjunga till varenda en av oss. Det kändes som om vi hade fått en privatshow att bara njuta till fullo av. Inga gränser!
.
Dominatior från senaste fullängaren Burning Leather lyfter den redan goda stämningen till toppen, den är som gjord för att spelas live och jag sjunger för full hals. Till och med vakterna diggar och det är synd att låten slutar överhuvudtaget.
.
Oz ser sannerligen ut att bestå av ett gäng vitt skilda personligheter. Ape är liten och skallig i grå tjocktröja, bakom trumsetet sitter en korthårig figur med glasögon och resterande medlemmar ser ut att vara plockade direkt ur 80-talet med sina fluffiga långa frisyrer och många smycken. Kombinationen är kanske inte den mest självklara men de är mer samspelta än de flesta andra band jag någonsin sett. Gitarristerna kör riviga solon tillsammans, alla poserar med varandra, skrattar och ler. Energin är otrolig och den smittar av sig något enormt ut till oss åskådare.
.
Under Megalomaniac visar gitarristerna och basisten att de inte bara är duktiga på det instrumentala – de kan sjunga också. John Berg öppnar låten med både gura och sång innan han lämnar över till nästa. När låten är slut har alla imponerat på oss genom att sjunga varsin helt egen vers. Spexet fortsätter sedan under Third Warning då Michel och John ställer sig mot varandra och spelar så att fingrarna glöder i ett riksfett gitarrsolo. Jag är eld och lågor.
.
Klassikerna Turn The Cross Upside Down och Fire In The Brain blir kvällens finallåtar och Ape avslutar med att springa ut på scen med en brandsläckare för att täcka hela Close Up-tältet med pulver. När det vita molnet lägger sig tackar bandet för sig. John kastar ut ungefär 20 plektrum, Ape delar ut uppochner-vända kors och Michel viker ett flygplan av setlisten som publiken frågar efter. Jag har ont i mungiporna efter denna skrattfest och känner mig ett fantastiskt konsertminne rikare när jag lämnar stället. Årets upplaga av Metaltown hade inte kunnat få ett bättre avslut!
.
Setlist:
Searchlights
Gambler
Let Sleeping Dogs Lie
Dominator
Seasons In The Darkness
Total Metal
Megalomaniac
Third Warning
Burning Leather
Stop Believing
Turn The Cross Upside Down
Fire In The Brain
.
Bäst: Spexet och publikkontakten, vi hade verkligen roligt TILLSAMMANS med bandet.
Sämst: Människorna som gick hem direkt efter Slayer, vad är det för fel på er?
.
Betyg: 9,5/10
.
Text: Michela Hult
.
Foto: Okänd
