LIVE: Pearl Jam, Globen enligt Annika Arve
.
Det är svårt att skriva om något så stort som att ha sett Pearl jam, svårt att greppa att det faktiskt har skett.
.
Pearl Jam har som många andra grungeband sina rötter i Seattle, USA. Basisten Jeff Ament och gitarristen Stone Gossard var innan Pearl Jams bildande aktiva i andra grungeband, Mother Love Bone och Green River någon?
Gitarristen Mike Mcready anslöt till bandet under tidigt 1990 tal och sångaren med den karakteristiske rösten, Eddie Vedder kom med strax därefter. Bandet hette till en början Mooke Blaylock men bytte officiellt namn till Pearl Jam, 1991. Medlemsuppsättningen som den ser ut idag har varit intakt sedan 2002.
.
Förbandet X har börjat spela när jag kommer ut på läktaren, ett förband som känns lite ovärdigt, jag tar det för vad det är och låter dem ackompanjera min lyriska gång då jag letar efter min plats på läktaren.
.
Det är svettigt som fan inne i Globen, utanför Globen. Det är också lyckligt som fan. Människor i alla åldrar har samlats för att vara en del av Pearl Jams första Sverigespelning på 12(!) år.
.
Jag blickar ut över publikhavet, en ocean av förväntansfulla rutiga skjortor (och ja, en och annan människa) har samlats. Förbandet fortsätter spela. Jag ska uttrycka mig respektfullt. Det är blotta vetskapen om att Pearl Jam befinner sig i samma byggnad som jag som får mig att tagga till som aldrig förr.
Det må verka som att jag myser, som att flera uppe på läktaren myser. Vi har satt oss till rätta, vi insuper atmosfären, dock överröstar det musiken, det finns i luften. MEN, våra hjärtan, de bankar som aldrig förr.
Som skjutna ur kanoner flyger åskådarna upp ur sina stolar då Pearl Jam äntrar scen. Ljudet av applåder, hejarop och primala skrik som fyller Globen är öronbedövande.
Bandet börjar spelningen med Elderly woman behind the counter in a small town, refräng ett och publiken sjunger redan med, det är icke att förglömma att detta rum består till stor del av människor som har 12 års Pearl Jam-längtan på lager som nu sipprar ut ur varje por, upptar varje tanke och ger upphov till varje rörelse. Det är så jävla kaxigt att vara Pearl Jam just nu.
.
Ljudet är felfritt och Eddie Vedders oklanderliga röst är som en mindre orgasm för mina öron. Detta är eufori. Gitarrer och bas byts efter varje låt. Jag upprepar, så jävla kaxigt att vara Pearl Jam.
.
Eddie Vedder drar en lång harang på svenska om hur glada de är att vara tillbaka och frågar med glimten i ögat:
- ”Varför har ni inte ringt”?
.
Man märker att bandet ärrats efter tragedin på RoskildeFestivalen för 12 år sedan då flera människor klämdes till döds. Detta är inte svårt att förstå, speciellt om man sett bilderna på en gråtande Eddie Vedder som vädjar till publiken att backa.
Flera gånger tackar han för att publiken håller sig relativt lugnt, att vi ser ut att må bra, han säger med uppriktig oro ett flertal gånger att vi måste säga till om vi inte mår bra. Den enorma beundran jag och många med hyser för denna karl växer var gång.
.
Efter sitt lilla tal rivstartar bandet med Why go och medhållet från publiken är ENORMT. De fortsätter med Amongst the waves och Even flow, atmosfären är obeskrivlig, man skrattar röjer, faller ihop och förundras om vartannat. När Garden spelas känner jag en liten tår (en jävligt ball sådan) rinna ner för min kind, det är så löjligt surrealistiskt att få uppleva något sådant här.
.
Vid ett tillfälle ställer sig Vedder bakom en högtalare på scen och tänder en cigg, jag funderar nu officiellt på att börja röka. Det känns som det ska; lite smutsigt, lite mer vågat och lite mer äkta än vad man ser på spelningar nu för tiden.
.
Jeremy, omvandlar globens innanmäte till ett enda stort leende, inte en åskådare är stilla. Efter låten lämnar bandet scenen, något som ger upphov till ett inferno av skrik, kärleksbetygelser, bönanden om encore, nävar i luften, fötter som stampar och händer som klappar. Detta pågår i säkert 10 minuter. Ingen är redo att för detta att vara över. Både publiken och bandet har så mycket mer att ge.
.
Skrattandes äntrar bandet scenen på nytt, tackar för välkomnandet. Lovar att det aldrig igen ska få gå 12 år mellan två Sverige-spelningar igen, nu när de vet att de är välkomna.
.
Bandet ber att få tillägna en låt till Johan, en karl de mött tidigare som har rest heeeela vägen från Finland, Off he goes strömmar ur högtalarna, jag gör det enda en människa kan göra vid ett tillfälle som detta, jag njuter.
.
Vedder talar ömt om ett par bandet är vänner med i Sverige, tackar för deras vänskap och spelar sedan Just Breathe till deras ära.
.
Boom Gaspar spelar på sin hammondorgel inledningen på The Who’s gamla låt, Love, Reign O’er Me så vackert att min hy knottrar sig och håret står rakt upp på armarna. Tändare syns svaja i luften. Plötsligt känns spelning så mycket mer intim, en rökig liten pub mitt i den enorma sal globen egentligen är. Jag vill svepa in mig i denna känsla, bära med mig tryggheten, ta fram känslan ibland, när jag känner att det behövs.
.
Eller inte, minuterna senare käkar jag upp mina ord när bandet drar igång med Do the evolution, skit i trygghet och pubkänsla – nu röjer vi!
.
Magi är det enda ordet som kan användas för att beskriva vad som händer när introt till Better man spelas. Från första ordet sjunger publiken, Vedder håller mikrofonstativet över huvudet riktat mot publiken. Sträcker ut armarna och snurrar runt för dig själv på scen. Magiskt.
- ”Thank you guys that was beautiful!” säger Vedder tacksamt till publiken.
Böjer sig sedan ner och tar upp en vinflaska, häller i sig en klunk och deklarerar:
- ”This is a song about my wine!”
Crazy Mary drar igång, Vedder hoppar efter en bit in i låten ner på ett lägre podium vid sidan av scen och delar med sig av sitt vin till de som tursamt nog blivit tilldelade muggar av vakterna vid scen.
.
Bandet spelar Rockin’ in the free world och en tamburinorgie utbryter, Vedder kastar ut tamburin efter tamburin till publiken, men lyckas alltid ha minst två i sina händer. Tamburiner hör enligt mig hemma under en sten i skogen, men jag låter det passera, jag är för lycklig för att bry mig.
.
Pearl Jam avslutar med Yellow ledbetter och passar samtidigt på att dra upp en tjej som stått längst fram under hela spelningen, på scen. Mona heter hon, Mona är så starstruck att jag nästan känner av det på läktaren.
Vedders röst, McCreadys gitarrsolon, Jeff Aments röjfaktor, sättet Stone Gossard rör sig på scen Boom Gaspars magiska pianofingrar. Detta måste upplevas live, skriv det på era bucketlistor, rista in det på era kroppar.
.
Obeskrivligt. Tack.
.
Bäst: Perfekt spelning.
Sämst: Detta ska jag inte ens bevärdiga med ett svar.
Betyg: 100/10
.
Setlist:
Elderly Woman Behind the Counter in a Small Town
Corduroy
Got Some
Why Go
Amongst The Waves
Wishlist
Given To Fly
Comatose
Even Flow
World Wide Suicide
Garden
Better Things
Unthought Known
All Those Yesterdays
The Fixer
1/2 Full
Jeremy
Off He Goes
Just Breathe
State Of Love And Trust
Do The Evolution
Love, Reign O’er Me
Porch
Encore
Once
Better Man
Crazy Mary
Black
Alive
Rockin’ in the Free World
Yellow Ledbetter
.
