9/6-2012
Andra spelningen på Sweden Rock Festival med Russell Allen som frontman gick av stapeln på Sweden Stage ikväll. Som ni kanske har märkt är detta inte direkt min favoritscen. När Symphony X börjar spela låter ljudet sämre än någonsin. Det är en enda stor gröt och man hör knappt Russell Allens sång. Jag tycker ärligt talat synd om karln. Denna extremt duktiga sångare gjorde en fantastisk insats med Adrenaline Mob på Rock Stage igår och spelar nu på den beryktade Sweden Stage med Symphony X.
Jag ställer mig nästan längst fram i mitten i hopp om att Dehumanized ska låta bra. Det gör den inte. Jag provar även att stå just framför ljudbåset, längre bak uppe på kullen, på höger sida om scenen och på vänster sida om scenen för säkerhets skull. Tyvärr får jag lida av grötigt, lågt ljud med nästan obefintlig sång var jag än står under spelningen.
Det är så himla synd att ljudet inte vill samarbeta. Symphony X är inte dåliga. Michael Romeo kör schyssta gitarrsolon och får ta Russells plats i mitten på scenen. Russell är otroligt duktig på att få igång de människor som har samlats för att titta på dem.
Mitt i allt det frustrerande kaoset med ljudet händer dock något alldeles extraordinärt. Russell har publiken med sig till hundra procent och får alla att skrika som galningar när han bara lyfter på armen i exakt samma stund som musiken tystnar. Det här händer när jag står precis mitt i smeten och jag blir alldeles till mig. Åskådarna, som jag trodde hade somnat för länge sedan, lyckas med ett mycket synkroniserat vrål. Det är helt fantastiskt och min respekt för Russell bara växer.
En annan underhållande sak som händer under spelningen är att Russell visar upp sin frukost som består av ett glas Jack Daniels.
Den enda gången man hör sången ordentligt är under balladen When All Is Lost. Resten av sången drunknar i ljudet av instrumenten som blandas med prat från människorna i publiken. En spelning som hade kunnat bli riktigt bra förstördes tyvärr av det dåliga ljudet. När den är färdig får jag i alla fall ta farväl av Sweden Stage för denna gång och hoppas på att återse den med en stor förbättring av ljudet nästa år.
Bäst: Russell Allens scennärvaro.
Sämst: Att de spelade på Sweden Stage.
Betyg: 5/10
Annelie Tottie
Foto: Emma Morén
