The Resistance live på Metallsvenskan 2012
2012-05-26
.
Klockan är nästan 19.00 och jag står i Rockklassikertältet och väntar på att The Resistance ska börja lira. Jag måste erkänna att detta är något jag har sett fram emot ganska länge, och jag har otroligt höga förväntningar. För er som inte känner till The Resistance så består bandet av Jesper Strömblad och Glenn Ljungström (ex. In Flames), Marco Aro (ex. The Haunted), Chris Barkensjö (ex. Grave) samt Alex Losbäck Holstad (ex. Despite) och musiken de nu spelar tillsammans är väldigt thrashig dödsmetall. Även om bandet bara har släppt två demolåtar än så länge så vet man på ett ungefär vad man kan förvänta sig.
.
Bandet kommer ut på scen och de slösar inte en enda sekund på skitsnack utan de drar igång dödsmaskinen som är The Resistance och kör över oss på en gång. Även om Jesper Strömblad är med och skriver låtarna i bandet, som under en väldigt lång tid har varit drivkraften och har stått för låtskriveriet i In Flames, så låter det inte alls som In Flames. Långt ifrån. Om något så kan musiken jämföras med hans andra, mindre aktiva band, Dimension Zero. Det är brutalt och det går jävligt fort och det märks väldigt tydligt att dessa musiker har hittat gnistan igen som de uppenbarligen har tappat för länge sedan. Jesper skiner som aldrig förr och Marco vrålar som en ursinnig best utan dess like. De vet minst sagt hur man driver publiken till vansinne, på ett bra sätt så klart. Det enda negativa med spelningen är att den är så kort, vilket säkerligen beror på att bandet inte har så jättemycket material att bjuda på än, men det vi får höra är minst sagt imponerande. Mitt i setlisten finner vi Coup De Grace, som är en av två låtar de hittills har släppt. Publiken är otroligt galen, och oavsett om man är 15 eller 45 år gammal så beter sig alla i publiken som ett gäng galna ungdomar som precis har upptäck magin som uppstår när man besöker en hård metalspelning för första gången. Vi finner bland annat Ralf Gyllenhammar från Mustasch och Johan Hegg från Amon Amarth i publiken och det känns otroligt kul att de släpper loss precis som vi andra. Det är mer eller mindre ett bevis på att alla är jämnlikar på en metalspelning, precis som det ska vara. Innan jag vet ordet av det så är vi tyvärr inne på sista låten, och självklart så avslutar bandet med första låten de släppte, nämligen An Eye For An Eye. Om möjligt så röjer både bandet och publiken mer än tidigare. Jag kan inte göra annat än att headbanga som aldrig förr. Det går helt enkelt inte att låta bli.
.
Som ni kanske förstår så lär jag ge bandet ett ganska så högt betyg med tanke på vad jag hittills har skrivit, och det förtjänar dem verkligen. Detta är utan tvekan ett av de bästa gigen jag har varit på de senaste tre året. Jävlar, vilken show.
.
Bäst: Musiken, showen och publiken. Helheten. Helt otroligt.
Sämst: Den korta setlisten.
Betyg: 9/10
.
//Ahmed Jelaca
.
