Live: Year Of The Goat på Metaltown
16/6-2012
Ván Records
.
Endast en platta är släppt och livedebuten gjordes i hemmastaden Norrköping så sent som 2011 – Year Of The Goat ger oss fräscha vibbar. En svag doft av rökelse ligger över den väntande publiken inne i tältet. Vi är inte många men det är inget som förvånar mig, Year Of The Goat har ännu inte nått hela vägen ut och det är inget annat än trist. Människorna som inte är här för att de aldrig hört talas om bandet vet inte vad de missar.
.
Öppningen är av det finaste slag och heter Vermillion Clouds. Upp på scen kliver hela sex personer varav tre är gitarrister, denna maffiga line-up ger mig intrycket av att det här är ambitiösa killar som inte vill skära ner på något utan istället ge oss en så perfekt musikalisk upplevelse som möjligt.
.
Efter andra låten hälsar kostymklädda keyboardisten Mikael Popovic oss hjärtligt välkomna med ett mysigt litet tal. Han säger att det känns helt underbart att stå på scen framför oss och att vi kommer förstå vad han menar nästa gång vi tar en titt i spegeln. Nästa låt presenteras och den kommer från 7-tummaren som släpptes nu i April, han förklarar att den finns i rött men att de även försöker att få ut den i blått – för oss som föredrar det. Nya låten This Will Be Mine sitter riktigt fint, refrängen tenderar att låta lite Muse men det är inget fel i det när man som jag råkar gilla det bandet.
.
Jag har hört rykten om att gitarristen och sångaren Thomas Sabbaths röst inte håller måttet live men det känns skönt idag kunna slå hål på dessa. Det händer väl vid något tillfälle att det rasslar till för honom där i halsen men han lyckas rädda det och överlag låter sången både stark och bra. Inga konstigheter.
.
Härnäst får vi höra The Voice Of A Dragon och denna ska enligt mina öron komma att bli spelningens höjdpunkt. Medeltids-introt är inget som faller mig i smaken men The Voice Of A Dragon är en lång låt full av spännande vändningar. Efter drygt tre minuter kommer första brytningen och vi går från nästan larvigt till larvigt tungt a la stoner rock, strax därefter över till något helt annat och sedan tillbaks igen. Jag hinner knappt med men det är ett oerhört drag och jag är grymt imponerad! Mitt i all min extas stjäl Per Broddesson, gitarristen till höger all uppmärksamhet då han plötsligt bränner av världens flum-70-tals-groove-solo. Jag jublar högt och kommer på mig själv med att stå med gåshud på armarna. Fantastiskt, vilken låt och vilket utförande!
.
.
Tiden rullar på och tillställningen börjar närma sig sitt slut. I en av de sista låtarna börjar en av killarna traska omkring lite på scen och först då slår det mig – alla har stått så gott som helt still fram tills nu utan att jag ens märkt det.
De måste ha något hemligt trick för sig för står man still genom en hel spelning utan att tråka ut sin publik så är man jävlar i mig duktig.
.
Det är ett sant nöje att se Year Of The Goat live, de får oss att skratta och må bra med sina mellansnack, musiken är underbar och det verkligen strålar om hela bandet när de får spela den för oss. Alla ansiktsuttryck tyder på att de verkligen brinner för och tycker att det är roligt att lira. Jag vill ge Year Of The Goat ett stort tack för att de delar med sig av glädjen!
.
Setlist:
Vermillion Clouds
For The King
This Will Be Mine
Voice Of A Dragon
Spirits Of Fire
Circle Of Serpents
Of Darkness
.
Bäst: Voice of A Dragon.
Sämst: Att spelningen känns en aning kort.
Betyg: 9/10
.
Text: Michaela Hult
Foto: Nicklas Blücher
.
