(Universal 2011)
Många höjde nog lite extra på ögonbrynen när Metallica och Lou Reed tidigare i år offentliggjorde att de hade börjat spela in en skiva tillsammans. Efter att ha delat scen i samband med Metallicas invigning i Rock and Roll Hall of Fame 2009 fick herrarna uppenbarligen mersmak, vilket har resulterat i det gemensamma arbetet Lulu. Albumet kretsar kring den unga kvinnan Lulu. En dansös som tar sig upp i den tyska societeten genom affärer med rika män för att sedan hamna i en tillvaro av fattigdom och prostitution. Denna historia som förevigas på 10 spår (det mesta skrivet av Reed) härstammar ursprungligen från den tyske pjäsförfattaren Frank Wedekinds pjäser Erdgeist och Die Büsche der Pandora från 1895 respektive 1904. Pretentiöst material, men inte utan sin substans.
Metallica spelar andrafiolen
När det kommer till kritan är det tydligt att Metallica spelat andrafiolen i samarbetet. Lulu är inte på något sätt en Metallica-skiva skriven med den legendariske musikern, snarare tvärtom. Arrangemangen har Metallicas tyngd men inte stil och sången sköts nästan uteslutande av Reed själv. James Hetfield får nöja sig med att köra eller sjunga några fraser här och där. Ibland funkar det med det fint, men ofta känns det som att Reed och Metallica snarare försvagar varandra än förstärker. Albumets största problem är Reeds oerhört tröttsamma pratsång som sänker många låtar. Med Hetfield bakom mikrofonen hade detta låtit betydligt mer vitalt. Endast på singeln The View hör vi honom ordentligt då han tar hand om refrängen helt själv.
Om man bortser från Reeds sång finns det dock en del att upptäcka. Den typiska millimeterprecisionen vad gäller riff lyser med sin frånvaro och Metallica känns härligt spontana och spottar ur sig en del trevligt som det mördande intensiva och monotona riffet i Mistress Dread. Dock briserar ofta helheten.
För fans av Metallica och hårdrock överlag blir Lulu knappast något glädjeämne. Gillar man (likt undertecknad) när ens favoritband vågar gå utanför sin trygghetszon finns här en svårlyssnad men intressant skiva som lockar till flera genomlyssningar trots att den inte är i närheten av att leverera fullt ut. Ett ganska tråkigt resultat av ett samarbete som lät betydligt häftigare på papper.
Bäst: The View men det är tusan knappt.
Betyg: 3 / 10
Alexander Skogberg
