Datum för release: 05/12-2011
All Systems Go /Producent: Fredrik Nordström
Marionette – Nerve
Hur ska man recensera ett album som gör en mållös? Det är en väldigt bra fråga tycker jag. Jag är helt lyrisk, men ändå så har jag otroligt svårt för att hitta rätt ord för att kunna ge den här plattan en värdig recension. Sextetten från Göteborg släppte år 2008 det kritikerrosade debutalbumet Spite och redan året därpå släpptes uppföljaren Enemies, båda via Listenable Records till skillnad från Nerve som de väljer att släppa på egen hand. Båda plattorna ligger högt upp på min lista, och snurrar flitigt i skivspelaren med jämna mellanrum, och frågan är ju om de lyckas toppa två riktigt bra plattor med kommande släppet Nerve. Svaret är ja, utan minsta tvekan.
Den största skillnaden på nya plattan jämfört med de tidigare två är att bandet skiljde sig med vokalisten Axel Widén innan de började spela in plattan, vilket gjorde väldigt många rätt oroliga i och med att de inte visste om man skulle lyckas hitta en värdig ersättare. Men räds icke mina vänner, Marionette har nu gift sig med Alexander Andersson som gör ett utmärkt jobb bakom mikrofonen.
Efter att ha lyssnat på skivan otaliga gånger så blir jag fortfarande förvånad över hur bra den faktiskt är. Den är mycket mer genomtänkt och varierad än de tidigare släppen, och låtskriveriet är otroligt bra. Hela vägen från öppningsspåret From Marionette With Love till avslutande Lights Out lyckas bandet hålla intresset uppe, och jag kan bara inte sluta lyssna. Det är vid sådana tillfällen man verkligen är tacksam för att man kan trycka på repeat och bara luta sig tillbaka och lyssna på den om och om igen utan att lyfta ett finger. Om någon skulle fråga mig vilken låt som är min favorit på plattan så skulle jag nog inte kunna välja bara en i och med att alla låtar är riktigt bra på olika sätt. Vi har t.ex. benhårda När Du Ruttnar Bort, balladen Remember Your Name, blixtsnabba Stand In Line, käftsmällen Act of Violence och självklart radiovänliga The Last med sina klockrena melodier som sätter sig i huvudet och vägrar släppa taget. Det hela är en perfekt blandning mellan trallvänliga melodier och brutalitet, men det är ändå förvånansvärt lätt att komma in i. I varje låt finner man något som sticker ut och verkligen får en att tappa hakan. Det kan vara allt från de perfekt placerade syntarna som bidrar till en underbar atmosfär till den krossade sången som får håren att resa sig. Killarna må vara väldigt unga, men det märks verkligen inte. Det är väldigt uppenbart att de kommer komma väldigt långt om de fortsätter så här. På Nerve finns något för alla som gillar metal av den hårdare skolan, så länge man har ett öppet sinne. Att försöka jämföra Marionette med något annat band för att ge er en bild av deras sound känns väldigt fel tycker jag, i och med att de inte riktigt liknar något annat jag har hört. Ni får helt enkelt lägga vantarna på skivan när den släpps och lyssna på den, ni kommer inte ångra det.
Så hur ska man summera en sådan platta? Jag tror inte att det går om jag ska vara riktigt ärlig. Det enda jag med säkerhet kan säga är att Nerve utan minsta tvekan är årets bästa platta och ett givet köp. Plattan släpps den 5e december, så gör dig själv en tjänst och belöna dig själv med en tidig julklapp i form av Marionettes mästerverk Nerve så fort du bara kan.
Om ni nu ursäktar mig så ska jag lyssna på plattan några gånger till och försöka hitta en favoritlåt bland alla dessa dunderhits. Önska mig lycka till!
Betyg: 10/10
Bäst: Allt, verkligen.
Sämst: Den ”korta” speltiden på c.a. 46 minuter.
Ahmed Jelaca
