Datum: 2014-07-03
Under Karlstadsfestivalen Putte i Parkens första dag, torsdagen den 3 juli, spelar bland annat Arvika-bandet Maryland, bildat 2012. Kvintetten går på friluftsteaterscenen (Theater Stage) inför en lite drygt halvfull publik, för att bjuda på hårdrock med sydstatsinfluenser och rätt mycket tryck. Influenserna från Deep Purple och Lynyrd Skynyrd är tydliga, i synnerhet de senare.
Spelningen är en av festivalens kortaste med sin knappa halvtimme. Åhörarna består av alltifrån barnfamiljer till rockers och stämningen är bekväm på gränsen till loj. Maryland är nämligen mycket samspelta, men också ganska stillastående, som om de spelar för sig själva snarare än för publiken.
Helhetsintrycket är trivsamt och gungigt, om än slätstruket. Det rör sig helt enkelt inte särskilt mycket på scenen. Stort plus, dock, för de melodiska riffen som inte går över i omotiverad gitarronani och de fylliga orgelslingorna som sätter krydda på framförandet.
Ändå hade jag gärna sett mer publikkontakt och refrängpartierna lämnade en del övrigt att önska ifråga om kraft och innerlighet. Maryland är ett band med mycket sväng, men de skulle vinna på att lyfta blickarna från golvet och, för sångaren Roger Erikssons del, höja rösten ett par snäpp.
Det jag undrar mest är hur jag hade uppfattat Maryland inne på en mysig pub, långt efter läggdags för barnfamiljer. En inte helt oäven gissning, är att den miljön skulle göra dem mer rättvisa. Nu är det godkänt, men jag tvivlar inte på att det här skulle kunna låta betydligt mer intressant i ett annat sammanhang, än som tidig kvällsakt på en familjevänlig friluftsteater.
Bäst: Orgelexcesserna.
Sämst: Trots gunget gav det ingen direkt mersmak.
Betyg: 5/10
Text: Julia Gill
Foto: Martin Bäckström-Ledin
