2012-01-14
Det är helt fruktansvärt kallt och blåser på ordentligt i Globen-området där enda räddningen verkar vara en av hundratalet t-shirts som utlovas vara 100% piratkopior.
Väl inne på Annexet är det Red Fangs lott att värma upp publiken och som de gör det – öldränkt, släpig och gravt tillbakalutad, nästan liggande sludge/stoner-metal som inte för den skull är ens i närheten av att vara tråkig eller slö. Med en ljudbild som omfamnar likt en varm kram från en kär men aningen skäggig vän gör Red Fang ett utomordentligt jobb att genom guldkorn som Number Thirteen och hitsen Wires och Prehistoric Dog att underhålla och värma upp en publikskara som ännu inte fyller ens halva Annexet.
.
En äcklig öl i plastflaska senare är det så dags för det vi alla är här för att se: Mastodon, bandet som nått oanade nya höjder med The Hunter – albumet på allas läppar och årsbästa-listor från bandet som kallats allt från nya Metallica till fanbärare inom svängig metal för finsmakaren.
Turnén har precis börjat och Stockholm markerar andra datumet för Europaturnén och man kan därför ana ett hungrigt och spelsuget Mastodon. Det är redan från första tonen i öppningsspåret Dry Bone Valley snyggt levererat med en alldeles utsökt ljusshow där starka lampor söker sig över publikhavet och skär igenom den tjocka ljudmattan som levereras, dock är det inte längre samma varma känsla i ljudet som Red Fang hade och framförallt trummorna låter en aning platta till en början. Det är dock snabbt förlåtet när bandet erbjuder en magnifik ljusshow, ett sanslöst tight spel och när man fortsätter med att direkt bjuda på Black Tongue och Crystal Skull är tanken på det aningen sämre ljudet som bortblåst och innan man hinner påminnas om det igen är ljudet ordnat.
Det är långt ifrån fullt på Annexet denna afton och tillstymmelsen till godkänd anledning kan inte, hur gärna jag än försöker upptäckas. Man vaggas fram och tillbaka av den närapå romantiska känsla som vilar i musiken, där man trots alla de progressiva inslagen avslappnat kan njuta av allt som bjuds.
.
Jag finner mig ofta under konsert i en bekant, trött tankebana där jag oavsett hur bra det än må vara hamnar i tanken att ”okej, nu räcker det – jag orkar inte stå upp längre”. Trots att Mastodon spelar i närmare två timmar och levererar över 20 spår dyker denna tanke aldrig upp, snarare en längtan efter mer vilket i sig säger mycket om framträdandet. Likadant är det med kvällens låtval, när 9 spår kommer från senaste skivan kan man lätt tro att det känns tråkigt men med så många nummer framförda totalt får ändå båda sidor karriären säga sitt. Det ter sig noga avvägt när och hur låtarna ska spelas så att allt flyter ihop på bästa sätt och personliga favoriten All The Heavy lifting i all ära, men inte mycket går upp emot när hela publiken fullkomligt exploderar i första ackordet till Blood And Thunder. Det blir dock en aning abrupt avslut i och med Creature Lives när hela Red Fang kommer upp på scen och ska skråla i mikrofonerna – för helt plötsligt blir den sånginsats som varit klanderfri hela konserten smutskastad och uttrycket ”för många kockar förstör soppan” får ett nytt ansikte.
.
Det är imponerande att trots att Troy Sanders är den uttalade frontmannen – detta med all rätt bör tilläggas – så är det ingen som hamnar i skymundan och ingen som glänser i överflöd. Samtliga bandmedlemmar har likaväl som de tillför oerhört karaktäristiska drag till det musikaliska lika starka scenpersonligheter. Det känns som att Mastodon har fyra frontmän som alla gör ett lika stort jobb, var och en på sin kant.
.
Setlist:
Dry Bone Valley
Black Tongue
Crystal Skull
I Am Ahab
Capillarian Crest
Colony of Birchmen
Megalodon
Thickening
Blasteroid
Sleeping Giant
Ghost of Karelia
All the Heavy Lifting
Spectrelight
Curl of the Burl
Bedazzled Fingernails
Circle of Cysquatch
Aqua Dementia
Crack the Skye
Where Strides the Behemoth
Iron Tusk
March of the Fire Ants
Blood and Thunder
Creature Lives
.
Bäst: Ljuset och Troy Sanders
Sämst: Att få verkar ha fattat vart lördagskvällen bäst spenderades.
Betyg: 8/10
.
Kim Frost
.
.
.
