Fem minuter innan avsatt tid drar amerikanska Mastodon igång med Black Tongue och visar upp ett högklassigt tekniskt progressivt metallandskap. Åtminstone var det väl så jänkarnas grundskiss såg ut. Att de trots sitt tunga gung känns nyvakna och morgontrötta gör knappast spelningen bättre. Frontmannen Troy Sanders är å andra sidan en pigg mört vars mungipor konstant dras mot öronen. Bas och sång i kombination med varandra hanterar han förstklassikt. Dessutom räcker det med att höra honom gå loss i Crystal Skull och Oblivion för att se att 40åringen är den som har roligast på scen. Övriga bandmedlemmar ser däremot ut att ha svalt en citron vardera.
Med variationsfattig framtoning där varje sång smälter in i en klumpig massa av entonighet är bandet lika gråa som himlen ovanför dem. Kombination av psykedeliska tongångar, dansanta melodier och brutalmangel gör Mastodon till en svajig konstellation. Trots riktigt starka låtar, som på skiva låter fantastiskt, har amerikanarna svårt att leva upp till sin egen teknikalitet. Chimes At Midnight och High Road från kommande alstret Round The Sun framförs på en nivå över godkänt men får verkligen inte det lyft de behöver för att sälja in kommande fulländaren. Ett likartat scenario uppstår i avslutande The Sparrow som vingklippt faller platt till marken.
Bäst: High Road.
Sämst: Mastodon klarar inte av att spela sin egen musik live.
Betyg: 5/10
Text: Cecilia Wemgård
Foto: Felicia Lundgren
Fler livebilder hittar ni här.