Självsläpp
Släpptes 2 oktober
Med lika många olika ansikten som en hydra visar Mercury X upp en debut som både är förvirrande och hypnotiserande. Stundom saknar jag bestens giftiga bett och många gånger är jag så förvirrad att jag inte har en aning om vart kvartetten är på väg. Samtidigt finns det några riktigt glasklara stunder, mitt i all snurrighet, som får mig att vurma för dessa Norrtäljegossar. Med en frontman som har studerat fiol och folkmusik (samt hållit i felan på Månegarms senaste platta) och en klassiskt skolad trummis blandas det hej vilt bland melodislingorna.
Skivan tar avstamp i ett orkestralt intro som hade passat vilken James Cameronproduktion som helst. Det är mastigt och levande. Därför blir den avskalade och aningens krispiga uppföljningen i Dreaming lite av en antiklimax. Musiken skiftar mellan modern metal och experimentell rock i stil med Opeths senaste alster. Stundom briljerar det, som i bitska Through Time eller svängiga Test Subject. Många andra gånger känns denna produktion allt för obalanserad för att ge en klar bild av vad gruppen egentligen vill. Även om Dentist (Part 1) pockar på nyfikenheten är det inte tillräckligt för att balansera upp vågskålen.
That’s Blasphemy visar upp fyra riktigt duktiga musiker som både vet hur man skriver låtar och spelar sina instrument. Tyvärr drar skaparprocessen åt femtioelva olika håll samtidigt vilket gör att den röda tråden är kantad av allt för många knutar. Stundom känns detta som en samlingsskiva med fyra eller fem olika band snarare än en enhet. Vilket är synd, för som tidigare nämnt; det är tydligt att gruppen kan skapa musik. De måste bara få allt att dra åt ett och samma håll.
Bäst: Through Time.
Sämst: spretigheten.
Betyg: 6/10
Spår:
1. (Awakening)
2. Dreaming
3. Through Time
4. Falling
5. (Rising)
6. Dentist (Part 1)
7. I’m Ready
8. Test Subject
9. Hope
Medlemmar:
Martin Björklund – Gitarr, sång
Jonas Vedin – Gitarr, bakgrundssång
Alfonso Flores – Bas, bakgrundssång
Denis Diaz – Trummor, sång och bakgrundssång
Text: Cecilia Wemgård
