Released: 2012-02-01
Skivbolag: Gain/Sony Music
Producent: Ralf Gyllenhammar
Öppet brev till Mustasch:
”Vart någonstans i hela helvetet kommer all inspiration och kreativitet ifrån? Har du Ralf Gyllenhammar sålt din själ till djävulen för en karta över de heligaste av rock n’ roll-områden djupt ned i den hetaste av hålor, dit alla som spelat och lyssnat på satans-musiken har samlat sin kunskap och hämtar du i den kunskapsbanken vad du vill? Down In Black, I Hunt Alone, Teenage Pacifier, Black City, 6:36, Accident Blackspot, Dogwash, Parasite, Double Nature… Listan kan göras lång över låtar som har idkat älskogsstund i mina öron. Första gången jag kom i kontakt med er var 2004 när jag på unga ben gick förbi Kulturbolaget i Malmö och fick syn på en affisch som tillkännagav att ett band vid namn Mustasch spelade samma kväll för endast 100 kronor. Det kan ha varit en av mina bästa spontana konsertupplevelser för jäklar vilket drag det var, jag hade aldrig sett något liknande förut och när du Ralf frågade publiken om vi skolkade från skolan dagen efter bara för att få se ett band från Göteborg så kunde jag inte mer än att skrika ”JA!” med resten av publiken. Efter konserten ville jag bara berätta för alla mina vänner vad det var jag precis hade sett, ett riktigt tight rockband med grymma låtar och en alldeles förträfflig frontman. Ända sedan dess har jag varit ett troget fan och har hittills sett er åtta gånger. Jag skulle vilja påstå att ni storleksmässigt är Sveriges svar på Metallica.”
Det första jag slogs av när jag lyssnade på Sounds Like Hell, Looks Like Heaven är hur tight produktionen är. De flesta som har följt Mustasch genom åren vet att den goa gubben Ralf Gyllenhammar styr bandet med sin hårda järnhand och så länge resultatet blir som detta kan jag inte säga ett ont ord om hans metoder i strävan efter perfektion. Det är ovanligt välorienterat med ett fylligt och kraftfullt ljud. Låtarna är jämna som det brukar vara när det kommer till Mustasch, vissa är rent guld medan andra är ”bara” bra. Vi bjuds på snabba och varierande riff a la Ralf samt den starkaste sången hittills som både känns avslappnad och kraftfull. Samspelet Ralfs och Davids gitarrer emellan är snortight, dock blir det i mina öron aldrig riktigt tungt vilket (inte mig emot) uppvägs av väldigt trevliga melodier. Mustasch har kommit till den punkten där det räcker med ett par riff för att man ska veta att det är en Mustasch-låt man hör, på samma sätt som man lätt kan identifiera Iron Maiden.
Som jag skrev innan så är det en jämn produktion på låtarna men med utstickare som öppningslåten Speed Metal som räknas in på sedvanligt vis, ”1,2,3,4”. Låten är inte en typisk speed metal låt utan mer en hyllning, ”And I feel like I am healed, baptized in steel! I’m gonna preach speed metal”, tänk er Tenacious D Tribute till världens bästa låt. Ett annat guldkorn på skivan är Morning Star som är albumets kärlekslåt med en Ralf som slår ann en känslig ton i rösten. Dead Again är skivans absoluta höjdpunkt, den känns väldigt mycket doom och tar upp Ralfs bokstavskondition ADD men i slutändan handlar allt ändå om sex, drugs and rock ’n’ roll. Man märker mer och mer att det är Ralfs band och då han för första gången står som producent så verkar han ha lekt med så många effekter som möjligt.
Albumets sista låt Northern Link är ett underhållande beskrivning av Stockholmstrafiken som berättar om att det som vanligt är trafikstopp i Stockholm så varför inte ta med sig en termos kaffe och lyssna på lite skön musik, där hårdrocksbandet Mustasch varmt rekommenderas. Låten bjuder på ett gott skratt.
Mustasch firar sitt tionde år med en mästerlig skiva som ingen bör missa, speciellt inte om man gillar Mustasch, både som band och ansiktsklädnad. Det faktum att de att de har bestämt att den inte får säljas för mer än 100 kronor är värt en applåd.
Bäst: Speed Metal, Morning Star, Dead Again
Sämst: Bara tio låtar?
Betyg: 9/10
Låtlista:
Speed Metal
The Challenger
It’s Never Too Late
Cold Heart Mother Son
Morning Star
Dead Again
Your Father Must Be Proud Of You
Destroyed By Destruction
I Don’t Hate You
Northern Link
Skribent: Jonas Persson
