Norrköpingsbandet Nifters är fantastiska live och bjuder alltid på ordentlig scenshow, inget undantag denna spelning. De såg helt klart hårda ut när de klev på scen iklädda sönderslitna brända linnen. Stämningen var laddad från början till slut och Mats Larssons (sång) scennärvaro var ett nöje att bevittna. Mats gav verkligen allt och sedan lite till som vid ett tillfälle när han klättrade upp i i scenens byggnadsställning. När publiken ombads springa i en ”wall of death” (dvs åskådarna delas på hälften och de bildade lagen rusar mot varandra och kolliderar i mitten, som medeltida riddarspel ungefär, fast med fulla hårdrockare istället för ryttare med spjut) fegade de flesta ur. Undertecknad måste erkänna att hon ej deltog, men skyller på att hon höll i en kamera.
Även musikaliskt gjorde Nifters bra ifrån sig. De är fruktansvärt tighta och Mats sång låter om möjligt ännu mer ångestladdad än på de båda skivorna ”Invisible Caine” och ”Zalvatore Caine Incorporated”. Att Joakim Gotberg (Grave, Af Gravf (-fd Marduk)) är enligt mig en av Sveriges absolut bästa trummisar och piskar skinn i Nifters gör det hela bara bättre. Det enda jag så här i efterhand minns utav bassist och gitarrist var att de visserligen tog sig igenom låtarna felfritt, men att de hamnade i skymundan. All min uppmärksamhet drogs till trummor och sång som krävde den och behöll den. Som med allt gott tar det slut, för fort tyvärr.
Bäst: Mats Larssons inlevelse spelningen igenom.
Sämst: Att tiden flög iväg så attans fort.
Betyg: 8 av 10
