När begreppen opera och metal har använts i samma mening har det i nio fall av tio varit förknippat med finska Nightwish. Ett bands vars svulstiga arrangemang och trassliga sångarbyten har satt både dem och Finland på hårdrockens världskarta. I snart två decennier har de turnérat världen över och frågan är om inte deras nionde kommande album är ett personligt rekord i hur långt de kan ta de bombastiska orkesterarrangemangen. Åtminstone är det en platta vars vetenskapliga underton borde få en och annan lyssnare att höja på ögonbrynet.
– Jag vet inte om man kan säga att jag försöker sluta med rökningen eftersom jag fortfarande får mina nikotinkickar från denna, säger basisten Marco Hietala samtidigt som han tar sig ett bloss på sin e-cigarett. Men visst, den håller mig borta från att gå ut och ta rökpauser.
Som för att förstärka detta uttalande viner snön ilsket förbi utanför hotellfönstret. I omgångar har pressfolket fått dela på några mp3-spelare som vardera innehållit en kopia av Nightwish nya album Endless Forms Most Beautiful. Avslappnad och nedsjunken i en fåtölj börjar den 49-åriga basisten att berätta om bandets nya platta.
-Om man räknar in alla orkesterarrangemang, gitarrer, instrument och körer tror jag att vi fick ihop ungefär 600 studiospår till detta album. Självklart måste man begränsa och smälta samman dessa spår till ett lägre antal som är möjligt att hantera i studion. Som tur var så slapp i alla fall jag att mixa detta, lägger Marco till med ett pillemariskt leende innan han fortsätter.
– Det har varit många separata delar i skapandeprocessen. Tuomas Holopainen(keyboardist) skriver det mesta av musiken och texterna. Det här är faktiskt första albumet där jag själv har bidragit med en del material. Förra vintern åkte jag över till hans hem för att lyssna på några demolåtar. Vi började så smått med att strukturera dessa och under våren sammanstrålade hela bandet. Under de kommande månaderna jobbade vi med att göra materialet mer personligt. Det har varit en öppen process och inget har varit skrivet i sten. Det var först efter att vi hade repat in materialet som själva inspelningsprocessen tog vid. Vi flög även över till London för att spela in symfoniorkestern och körerna. Visst finns det mycket runt omkring men vi har ändå fokuserat mixningen så att man kan höra att det finns ett band under alla orkestrala arrangemang.
Det är inte enbart på det musikaliska planet Nightwish slår på stort. En av grundpelarna i bandets musik har varit de historier och berättelser som bandledaren Tuomas har skapat under karriärens gång. Medan dessa har varit av varierande tematik ligger fokusen denna gång på vetenskap och evolutionslära.
– Det har varit viktigt för mig att vara insatt i detta för att kunna tolka det som Tuomas vill ha sagt, speciellt i de partier där jag själv sjunger. Samtidigt har jag varit en vetenskapsnörd sedan jag var liten. Jag var intresserad av astronomi och ville bli en astronaut. Det var en djup besvikelse för en liten åttaåring att få reda på att Finland inte har något rymdprogram. Jag är dessutom sci-fiction nörd och var intresserad av att se hur Tuomas skulle lyckas föra över dessa teorier till sångmaterial. Han lyckades både summera och kristallisera tematiken samtidigt som han fick till en poetisk ton.
Berätta mer om ditt eget intresse för vetenskap.
– Min far hade stora bilderböcker om universum. Dessa foton och böcker tillhörde mina absoluta favoriter när jag var liten. Allt från nebulosor till främmande galaxer som hade fotats men den bästa utrustningen. Det var mirakulösa ting. Jag vet inte varifrån intresset kom men sedan fanns det bara där. Jag läste böcker och såg John Carter(filmkaraktär) slåss mot fyrarmade marsianska apor. På något sätt sammanflätades allt detta med min barndom.
-Ett av de större undren som jag brukar använda som exempel när jag förklara det fantastiska med vetenskap är det som du och jag gör just nu. När vi sitter här och rör våra kroppar förflyttar vi alla dessa molekyler och atomer. Det är fantastiskt att tänka att dessa har utvecklats i en stjärna för några miljarder år sedan. Från början bestod universum av hydrogen och några få heliumatomer. Allt detta har kondenserats till tyngre materia och substans. Allt järn i våra blodådror och all koldioxid i våra muskler har skapats för så länge sedan att vi inte ens kan förstå dessa gigantiska siffror. Det är så jävla fantastiskt.
Hur reagerade du när den brittiske etologen och evolutionsbiologen Richard Dawkins valde att medverka på nya albumet?
– Jag måste erkänna att jag inte har läst någon av hans böcker. Tuomas har förmodligen läst alla, men jag föredrar att läsa för att roa mig själv. Den vetenskap jag fokuserar på är snarare den som finns i artikelform. Jag föredrar även dokumentärer framför böcker, om det inte handlar om sci-fiction förstås. Jag var dock medveten om vem han var och det intressanta är att Dawkins är både hyllad och hatad. Vi verkar ha rört upp en del känslor på olika nätforum och hemsidor. Ja menar, hur gör du idag för att få tillbaka den rebelliska aspekten av hårdrock? Jo, du hyr in en evolutionsbiolog och vips är ditt material kontroversiellt.
– Jag litar på Tuomas förmåga att skriva låtar men när du går in på djupet i denna typ av vetenskap måste du vara otroligt försiktig så att slutprodukten inte tolkas som fånig. När jag såg texterna kände jag dock att han gick in med en bra vinkel. Han lyckades behålla hela tematiken kring livets mirakel på en lättförståelig nivå.
I juni 1985 pryddes framsidan på National Geographic Magazine av en ung afghansk kvinna vars ögon och intensiva blick gjorde henne till en ikon för det kämpande Afghanistan. Först år 2002 blev hennes namn känt och 2015 återberättas hennes historia på låten The eyes of Sharbat Gula.
– Toumas förklarade att bilden gjorde ett starkt intryck på honom. Med det hon symboliserar sker över hela världen idag. De politiska och religiösa regimerna kontrollerar och tvingar folk att agera. Det sker inte bara i Mellanöstern utan det sker överallt, till och med här i Skandinavien.
Hur viktigt är det som musiker att diskutera detta ämne?
– Det är svårt för mig att diskutera hur viktigt detta eventuellt är, jag ser det inte riktigt från den vinkeln. Vi ser inte oss själva som predikare av en allmängällande sanning. Det handlar snarare om att vi funderar över det hemskheter som sker. Om du skriver om det så kommer du förmodligen att få några människor att prata om det, men det är i sådana fall bara en bonus. Visst, du kan ge dig in i denna bransch endast för att underhålla men om du konkretiserar och lägger substans bakom det du skriver blir dina låtar mer övertygande. Det finns en fara i att korsa gränser, du kan ses som naiv, men samtidigt är det värt att ta dessa risker. Det är en finkänslig balans men hade vi inte vågat utmana oss själva och bara spelat på säkra kort hade jag nog inte stannat kvar i bandet.
För tre år sedan släppte Nightwish albumet Imaginaerum – The Score. Sedan dess har två medlemmar bytts ut och en ny tillkommit. Svenska sångerskan Anette Olzon ersattes av Floor Jansen(ReVamp, ex- After Forever), trummisen Jukka Nevalainen har fått andra arbetsuppgifter på grund av sviktande hälsa och multiinstrumentalisten Troy Donockley(The Bad Shepherds) har blivit fast medlem.
– Troy spelar allt från pipor och gitarr till bouzouki. Utöver det kan han även sjunga och som person passar han verkligen in med oss andra. Han delar vår humor och förmåga att dra en massa skitsnack och det är faktiskt en av anledningarna till att vi tog in honom som fast medlem i bandet. Vi hade med både honom och Floor på Imaginaerum-turnén(2013) och efter den passade vi på att fråga båda om de ville bli fasta medlemmar.
– När det kommer till Jukka så började vi med att repa in materialet tillsammans med honom. Han var väldigt engagerad men rätt så snart kom hans sömnsvårigheter tillbaka. Av någon anledning är dessa problem sammanlänkade med bandet och så snart dessa problem kom tillbaka blev hans hjärna överladdad. Det är konstigt eftersom han säger att han älskar musiken och bandet men om du går en vecka utan sömn kommer det tillsist att kännas som om din hjärna brinner. Du kan inte tänka klart och han har haft problem med detta i flera år. Det var hans eget beslut att hoppa av inspelningen och det var han som kontaktade och frågade Kai Hahto(Wintersun) om han kunde ta över. Jukka är fortfarande en viktig del av bandet då han sköter en del av den affärsmässiga aspekten kring Nightwish. Han har varit med och byggt bandet med sina egna händer så självklart ska han få vara kvar. Han har en näsa för affärer och sköter den del av bandet som med största sannolikhet skulle ge mig sömnproblem.
Och Floor? Hon verkar väldigt engagerad i bandet eftersom hon har flyttat från Nederländerna till Finland och även kämpar med att lära sig finska.
– Jag beundrar henne verkligen. Hon är så motiverad och passar in bra i vår gruppdynamik. Vi hade dessutom turnérat med henne förut när hon spelade med After Forever. När Anette hastigt hoppade av var hon den första vi kom att tänka på. Vi hade inget att förlora och det fick våra personligheter att klicka. Vi hade alla ett driv för att få detta att fungera. Samtidigt har vi haft kul och njutit av resan.
-Vi spelade på House of Blues i New Orleans och efteråt hängde vi i de franska kvarteren vid en absintbar. Efter ett tag kom några fans från konserten förbi och började prata med Troy. De frågade om Floor och om hurdan hon är. Samtidigt står hon en liten bit bort med en fet cigarr i munnen och ett glas absint i ena handen samtidigt som hon klappar en polishäst med den andra. Troys svar blir; ”hon står där borta och hon är briljant!”.
Recension av nya skivan hittar du här – LÄNK
Text: Cecilia Wemgård
