Att man inte kan försörja sig som musiker är en myt många fortfarande påstår vara sanning. Gitarristen Ola Englund från Feared och The Haunted är en av de få som yttrar raka motsatsen. Från att ha suttit från klockan åtta till fem vid kontorsbänken som ekonom, har han sedan 2012 jobbat som självförsörjande musiker. Trots äran att få ha medverkat i death metal-band som Six Feet Under och The Haunted, anser gitarristen att ingenting sker av en slump.
– Det jag har märkt är att det cirkulerar mycket lathet i musikbranschen. Jag känner mig mer som en entreprenör. Arbetslivet och disciplinen jag fick från att vara ekonom har jag nu med mig även som musiker. Än idag jobbar jag för det mesta från åtta till fem. Det är kanske detta som skiljer mig från andra musiker, vilket kan vara ett skäl till att jag inte har så mycket tålamod med dem, säger Ola rakryggat över den knastriga telefonlinjen.
Feared har varit aktiva i tio år och är ditt egna projekt. Föredrar du att ensam ha kontrollen över ett band?
— När jag startade Feared blev det produkten av ett tidigare, misslyckat band. Jag hade ett band som fick skivkontrakt, men sedan gick skivbolaget i konkurs. Det ledde till att jag grundade Feared tillsammans med sångaren Mario Ramos . Vi gjorde detta för att åter väcka upp det som var roligt med musik. Vi hade egentligen inga ambitioner på att göra något speciellt. Syftet var att ha något som vi kunde spela in och dylikt. Innan hade jag haft et
t och samma band i cirka tio år. Efter denna erfarenhet var jag väldigt trött på skivbolaget och bandmedlemmarna. Det blev i slutändan inte kul att lira längre. Jag tänkte därför att jag kunde göra något nytt på egen hand. I Feared känner jag att jag har full kontroll över allt. På ett sätt är det väldigt stressande men samtidigt är det lugnande.
Det låter som att en ekonoms mentalitet är gynnsam om man ska arbeta på detta sätt.
— Absolut. När min youtube-kanal exempelvis blev stor, kunde jag direkt se vad som fungerade och vad som inte gjorde det. I slutändan är jag bara en småbarnspappa som måste betala räkningar. Jag är med andra ord otroligt mån om min egen ekonomi. Jag tjänar inte ens i närheten av det som jag tjänade när jag jobbade som ekonom, men jag klarar mig ändå eftersom jag är ordningsam. Jag gör inte detta för att bli rik, men jag måste kunna försörja mig. Med tanke på att jag skulle kunna bryta armen när som helst och vara tvungen att sluta spela gitarr, vet jag inte hur länge jag kan vara aktiv. Så länge man inte tar ut något i förskott och alltid ser sig själv som att man ligger i underläge, tror jag att man tar sig framåt hela tiden.
Ola har förmedlat i tidigare intervjuer och clinics att man måste bygga upp sin egen arbetsmodell om man ska försörja sig på samma sätt som han gör. Genom att vara uppdaterad på sociala medier och alltid har något att erbjuda kan man komma långt. Man bör dock vara medveten om att det för med sig en hel drös med arbete.
— Nu är det bara musik jag jobbar med och är man entreprenör blir det som att man skapar sitt eget jobb. Det är i princip det jag har gjort här, även om det är i musikbranchen. Man skulle kunna ge lite mer konkreta instruktioner på hur man ska jobba som musiker idag. Jag tror dock på rent jävla hårt arbete och inte på tur. Som musiker kanske man inte vill höra att disciplin är det som krävs, men så är det. Jag påstår inte att jag har slagit igenom på något sätt, utan jag har successivt arbetat mig uppåt och hållit mig själv aktuell hela tiden. Under hela min karriär har jag alltid försökt att släppa någonting varje år av just de skälen. Idag finns det så himla många band som släpper musik hela tiden. Folk har därför inget tålamod, efter en vecka vill de ha något nytt igen. För 20 år sedan kunde man slappna av lite mer efter att ha släppt en skiva. Jag är i nuläget nästan klar med nästa skiva, eftersom man nuförtiden måste vara flera år i förväg.
Du har en väldigt nära kontakt med dina lyssnare och erbjuder bland annat gratisstreamingar på din hemsida. Du verkar vara medveten om att alla nödvändigtvis inte kan betala för din musik. Samtidigt är du självförsörjande. Hur finner du balansen mellan de två faktorerna?
— Ett vanligt talesätt är att marknaden betalar det marknaden tycker det är värt. Just nu är inte musik värt någonting. Folk förväntar sig att det i princip ska vara gratis. Det är ingenting att sitta och vara tjurig över utan det är bara att gilla läget. Om jag ska sitta och gorma åt folk att köpa mina skivor kommer det aldrig att se bra ut. Istället försöker jag anpassa mig. På releasedagen lägger jag till exempel upp hela skivan på youtube. Efter det brukar jag förmedla att man gärna får köpa skivan om man gillar den.
Enligt Ola anses musik inte vara en produkt längre. Det ses mer som något som alltid ska finnas tillgängligt. Därför hittar han andra metoder för att göra sina album tilltalande.
— Jag tror att mycket handlar om indirekt marknadsföring. Eftersom musik inte säljer så gör jag ofta paket av mina skivor med en massa extraprylar. Då får lyssnarna en mer fysisk produkt. Själva låtarna är man så distanserad ifrån. Om musiken inte är en produkt så får jag hitta andra varor som jag kan tjäna pengar på, som planscher, smycken med mera. Dessutom ser jag till att allt är som i ett stort spindelnät. Om jag nyss har släppt en skiva gör jag i samband med det fler clinics och visar upp de gitarrer jag spelar på. Även om det är viktigare för musiker att endast släppa ett album, känns det väldigt farligt att förlita sig på det. Processen tar aldrig slut, man måste hitta nya vägar konstant. Om ingen vill betala för skivorna är det bara att rätta sig efter och hitta andra sätt att försörja sig på. Ibland kanske inte själva spelandet ger några pengar alls, utan det som säljer är exempelvis merchendise. Många band idag tar till exempel väldigt bra betalt för sina T-shirts. Det är helt enkelt bara vad branschen lämpas efter. Det är tråkigt att höra, men det är så det fungerar.
Det cirkulerar mycket humor runt dig själv på dina sociala medier, något som är märkbart i er musikvideo till Lords Resistance Army. Varför blev videon på det sättet?
— Till att börja med tar jag inte mig själv särskilt seriöst, vilket många andra musiker ofta gör. Jag tänkte till en början göra en video där vi bara skulle stå och spela. Sedan insåg jag snabbt att det har varenda kotte redan gjort. Med just den här videon hade vi inga planer på att göra en med värsta baktanken, utan vi behövde bara en video. Jag tycker det är roligare att bortse från att vi inte är så seriösa. Musiken kan snarare få tala för sig själv. Alla kanske inte tyckte om att se Marios röv men det får man offra, säger Ola obekymrat.
Du delar också med dig av ditt känsloliv på sociala medier. Varför väljer du att göra det?
— Jag väljer att vara lite lagom privat och försöker bland annat att vara försiktig med att publicera direkta bilder av mina barn. Något jag tycker är viktigt är att visa att jag bara är en människa. Många följer mig troligtvis för att jag är en vanlig nörd. Jag är ingen rockstjärna, jag är bara en vanlig snubbe som gillar att titta på film och spela tv-spel. Nästan lite som en antirockstjärna, summerar Ola med en belåten ton.
— En del av mitt jobb är att jag ska kunna finnas tillgänglig till mina följare och kunna svara på deras frågor. Fram till att det blir så mycket att jag inte kan svara på alla frågor längre, tänker jag göra allt jag kan för att visa att jag uppskattar deras köp av mina skivor och att de följer mig. Något som är lätt att glömma bort är att man inte är någonting utan sina följare och fans. De är den enda anledningen till att jag är där jag är nu.
Dina tidigare plattor har haft ett mer spirituellt tema medan medan Feareds nya skiva Reborn är mer kopplat till verkligheten. Den är också, i jämförelse, mer musikaliskt avskalad än dina tidigare verk. Varför blev det så?
— Låtarna från Reborn är egentligen från perioden mellan 2006 till 2008 , därav titeln på albumet. Det var sådana saker vi helt enkelt skrev om då. Jag kanske brydde mig mer på den tiden. Låtarna som gjordes är enligt mig en ganska stor del av Feareds sound, även om de senaste plattorna är lite mer genomtänkta. De är gjorda som skivor, medan Reborn är gjord som ett hopkok av en massa låtar. Att den är mer avskalad tycker jag inte gör så mycket. Jag har ändå inte så mycket att förlora på det då jag redan har nästa skiva på lur. Någonstans tycker jag att dessa låtar inte har fått det utrymme de förtjänar, därför kändes det som ett bra tillfälle att göra den här skivan nu.
Text: Jill Wrethagen
